Vi anse oss böra meddela ur AB. följande: Regementspastor Almqvist, om hvars osörmodade bortresa från hufvudstaden och de i sammanhang dermed utspridda vidunderliga rykten några ord nämndes i lördagens Aftonblad, har ånnu icke återkommit, men hade enligt hvad numera inhemtats, samma dag då han tidigt på morgonen bortgick, afrest på ångfartyget Målaren till Örebro, under hvilken resa flera af passagerarne hade tagit plats på diligensen åt Hult och Götheborg. Redan under loppet af lördagen, eller innan Aftonbladet utkom, gick det ifrågavarande ryktet som en löpeld omkring staden, och sedermera har knappast talats om något annat. Detta år också helt naturligt, då ryktet målar i de svartaste fårger, ordar om gerningar af den ohyggligaste art, ingenting mindre ån beskyllning för stöld, för förfalskningsbrott och försök till förgiftning. Men det måste förekomma ånnu mera obegripligt att dylika anklagelser kunnat riktas mot en man om 58 års ålder, som i egenskap af en bland landets utmårktaste och kunskapsrikaste författare och skalder, år kånd icke blott inom Sverige utan i hela samtidens litteratur, såsom i besittning af alla bildningens förmåner, och hvilken, oaktadt sina ofta excentriska id6er såsom poet, dock har under sina befattningar i det praktiska lifvet, såsom skollårare och tjensteman, alltid uppfyllt sina skyldigheter med noggrannhet och i sitt umgånge med menniskor gjort sig kånd får en till och med ovanlig humanitet; samt således, om han kunde öfvertygas om ett eller flere af de angifna brotten, antingen måste vid deras planerande eller deras begående hafva blifvit besatt af en demonisk aberration eller monomani, till hvilken man måste söka ett motstycke hos Goethes Faust eller i Eugene Arams historia, och hvilken alltså skulle lurat i djupet af hans själ och öfverväldigat honom under frestelsen af någon inre förtvislan, den han dock förmått dölja för alla sina nårmaste. Alla dessa omståndigheter skola utan tvifvel föreskrifva hvar och en, att (sedan saken kommit i polisens hånder och man bör förmoda att der vidtages allt hvad lag och ordning bjuda till sanningens och det råttas utrönande, så långt det under den anklagades frånvaro kan ske) icke gå denna undersökning i förväg med förtidiga omdömen. Vi inskrånka oss således för dagen att meddela den beråttelse som förekommer i polisens organ, Dagbladet, så lydande: -Motd slutet af sistförflutna vecka började det rykte sprida sig, att en äldre man, den allmänt kända 1. d. ryttmåstaren v. Schewen, nu boende i huset N:o 5 å Norrbro, skulle dels blifvit berösvad reverser på ett betydligt belopp i penningar, dels ock att försök skett, att bibringa honom förgist. Håraf har polis-styrelsen hemtat anledning att nårmare undersöka förhållandet och lärer anställt förhör, ehuru ännu icke år med full visshet kåndt, hvad dervid blifvit upplyst. Hvad vi för nårvarande tro oss kunna meddela om ifrågavarande bemska tilldragelser, utgår endast följande: Den namnkunnige skriftstållaren, regementspastorn C. J. L. Almqvist, har sedan några år tillbaka, sin familj och nårmare bekanta ovetande, med v. Schewen stått i vånskapsoch affårs-förhållanden och, enligt von Schewens uppgist, på sednare tider af honom behandlats såsom hade ban varit hans egen son, samt råkat i skuld till von Schewen på icke mindre belopp ån 18,000 rdr b:ko, enligt åtskilliga reverser å denna summa. Den 29 sistl. Maj saknade y. schewen nåmnda reverser, hvarom han sedermera samtalade med Almqvist, och tillfrågade honom hvad åtgårder borde vidtagas. Almqvist tillrådde då von Schewen att icke offentliggöra saken eller vidtaga några lagliga åtgår