Og Aanden skal ferdes paa gammel Viis, Mens Secler liig Vandbölger svinde, Og nordiske Svaner skal synge dens Priis, Saa aldrig det ganger af Minde. De Bölger, der skiller en Ven fra sin Ven, De kan dem vel atter sorene. Saa lever da vel til vi samles igjen Bag Lindens beskyttende Grene. Den 14 dennes kl. 10 f. m. samlades man på Frimurarelogen. Hår uttalade Grundtvig i några få gripande ord det angenåma intryck, hela besöket hade väckt hos honom och medresande. Prof. Schiern talade om minnet af denna fest, hvilken långe skall bibehålla sig hos hans landsmän. Rektor Simonsson från Christianstad uttalade de svenska studenternas vånliga kånslor; engelsmannen lektor G. Stephens yttrade, huruledes England icke borde anses fråmmande för Norden, och visade i ett humoristirkt föredrag nådvåndigheten af att Norden ånnu till gagns lårde sig ABC, nemnligen A, att inråtta gemensamt tullväsen, B, gemensam myntfot, C, gemensam brefporto. Jurnalisten Ploug utsade derpå asskedsordet, hvarefter man bröt opp med fanorna i spetsen, i ett långt tåg ledsagadt af stadens damer, hvilka sade de afresande ett hjertligt farväl och tillkastade dem blommor. Från fartyget helsade Ploug ånnu en gång damerna, hvarefter afresan började under sången: Sått machinen i gång-, och ångbåten gled sagta ut ur sjorden under mångdubbla hurrarop, medan de på tullbryggan församlade åskådarne skyndade opp i såstningen, för att i det vackra solskensvådret ån engång se fartyget fara förbi. Hurrarop vexlades åter under salut från fartyget och fåstningen, medan fartyget drog förbi Akershuus. Askådarne på fåstningen aslägsnade sig icke förr ån sartyget försvann bakom öarna.