nigt sätt för rätta halten och beskaffenheten af de o. k. tull-lindringarne. Vi hafva redan förut i vårt blad omnämnt, att dessa tull-lindringars upphörande från och med år 1853 blifvit beslutadt i tre stånd. För denna lyckliga och i sanning, oförmodade utgång har man utan tvifvel att tacka hr Schwans manliga uppträdande och den ovederläggliga bevisning han i ämnet förebragt. Derför tro vi, att våra läsare med nöje skola se, att vi nu i vår tidning lemna plats åt hr Schwans visserligen långa, men högst läsvärda och innehållsrika skrift. Om Tull-lindringarna. och dermed sammanhängande ämnen af J. G. Schwan. Lindringarne uti införselsoch utförsels-tull leda sitt ursprung ifrån de särskilda förmåner, som voro Svenska Ostoch Westindiska kompanierna genom deras privilegier beviljade. Sålunda hade Ostindiska kompaniet sin egen tulltaxa för både utgående och inkommande varor. Denna taxa fortfor, äfven efter kompaniets upphörande, för direkta expeditioner emellan Sverige och Ostindien. Den innehöll lägre afgifter; och åtskilliga artiklar, förbjudne till införsel från andra länder, voro tillåtne att införas från Ostindien. Nu är denna lindring inbegripen under den allmänna för Svenska handeln på orter, belägna å andra sidan af Goda Hopps-udden. Westindiska kompaniets privilegium af den 31 Oktober 1786 tillade det rättighet, att för laddningar, som med dess fartyg ifrån Sverige till Westindien, (hvarunder äfven Förenta Staterna då förstodos) eller derifrån till Sverige direkte utfördes eller infördes, erlägga endast 3:delar af de i allmänna Tull-taxorna bestämda afgifter. Detta kompani upphörde vid 1805 års slut: men genom en Kongl. kungörelse af den 22 Maj 1805 förklarades, att Svenska handeln till och ifrån Westindien skulle tills vidare, äfven sedan den blifvit fri för alla Svenska undersåter, tillgodonjuta enahanda lindring, som kompaniet, för utgående och inkommande varor. Ifrågavarande tull-lindring är nu inbegripen uti den, som enligt gällande taxa eger rum för farten på orter norr om 25:te graden Nordlig latitud af Amerikas fasta land. Redan genom Kongl. brefvet af den 6 Oktober 1808 utsträcktes lindringen af 331 pe. i utförselsoch införsels-tull till Svenska handeln och sjöfarten med Brasilien, som i följd af politiska förhållanden då blef öppnadt för fremmande nationers fartyg; men först genom Kommersekollegii på Kongl. Maj:ts befallning den 18 Juni 1822 utfärdade kungörelse till alla hamnar på fasta landet af Södra Amerika. Föreskrifterne om tull-lindringarne intogos uti Tulltazan, för första gången, i den som utfärdades den 2 December 1824. De lydde der sålunda: 1:o Rörande orter, belägna på andra sidan om Goda Hopps-udden; Att för inhemska produkter och varor, som med Svenska fartyg till nämnde orter utföras, betalas endast 3:delar af de i taxan bestämda afgifter; att Ostindiska varor, som från nämnde orter med Svenska skepp inkomma och äro till införsel i allmänhet tillåtna, draga endast 3 af den i taxan bestämda tull; att nedannämnde i allmänhet till införsel förbjudna varor må hädanefter, såsom hittills, med Svenska skepp direkte från orter på andra sidan Goda Hopps-udden inkomma och förtullas: Bomullslärfter och Cattuner, samt Netteld:zdk.. 10O pe. Bomullshalsdukar och Nasdukar 2 0 25 Nankin och Kittahg. HH Porslin so or . 10 Sidenhalsdukar och Näsdukar . 20 Släta och enfärgade eller randade Sidensarger och Tafter . 10 2:0 Rörande Norra och Södra Amerika. Att den minskning i afgifter, som, enligt serskilda nådiga carordnandell, hittills egt rum vid utförsel af Svenska produkter och tillverkningar med Svenska skepp till S:t Barthelemi och öfriga Westindiska öar, till Norra Amerikas Förenta Stater, till Brasilien Och andra orter i SydAmerika, eller vid införsel med Svenska skepp ifrån dessa länder af deras alster och tillverkningar, skall äfven hädanefter fortfara. Uti Tulltaxzan af den 16 Mars 1826 erhöllo