Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1851, sida 2

I I j I I i I hungrig! vurmen att vilja på hederligt sått inrikes Nyheter. götheborg. Herr och fru Leonards konsert i går afton å Bloms sal var besökt af omkring 300 personer. På ganska lång tid har Götheborg icke egt en så stor musikalisk njutning. Hr Leonards spel år elegant, poetiskt och blixtrande genialiskt; fru L. utvecklar i sin sång en fårdighet i passager en mjukhet, såkerhet och vitess i driller, som gränsar till det underbara. De åro ett konstnårspar som Försynen tycks hafva stållt vid hvarandras sida för att frambringa något gediget helt, för att eclatant visa huru mycket skönt år nedlagdt hos menniskan, endast det bringas till utveckling. Ått såga hvilken af de föredragna numren i afseende på utförandet utgjorde glanspunkten i konserten år svårt, ja nästan omöjligt, emedan alla utan undantag söredrogos måsterligt; också voro applåderna och bravoropen ytterst lisliga. Glådjande måste det således vara att hr och fru L. i morgon Fredag åter gifva en konsert, hvars program icke år mindre inbjudande än det till den första. Ibland annat sjunger fru L. Sicilienne af Pergolese, ett profstycke af utmårkt skånhet från den gamla italienska skolan.Musikens vänner hårstådes skola säkerligen ej försumma tillfållet till en konstnjutning som troligen ej snart åter erbjudes dem. Vi anse oss böra fåsta respektive allmånhetens uppmårksamhet på ett i dagens tidning annonseradt Cylindriskt Sol-ur för GÖtheborhs korizont, al enkel men sinnrik konstruktion, samt elegant arbete. Anvisning om solurets begagnande finnes tryckt å en inre cylinder; för öfrigt hånvisa vi till de utförligare upplysningarne i sjelfva annonsen. Vår stad börjar hvimla af utvandrare till Amerika. Från Östergöthland och Skåne, från Westergöthland, Småland och flera andra provinser hitströmma dagligen en mångd personer, hvilka nödgas söka nytt hem och nytt fådernesland på andra sidan verldshafvet. — Hvem år dä tyrannen, som går dem landsslyktiga från det land, der de blilvit södda och fostrade? Hvem år den känslolöse, som våldsamt lösrycker dem från den torfva, der de börjat rotfåsta sig? Hvem år den oblidkelige, som sliter dem från hus och hem, ur kretsen af slågtingar och vånner? — Denna oblidkeliga, känslolösa tyrann, som dag från dag stådse utvidgar sitt välde äfven öfver vårt lands bördigaste provinser, heter — Nöd. Han jagar bort dem, de olycklige! — — — Man hör oupphörligt från ett visst håll upprepas, att dessa utvandringar bero på en slags mani, en vurm. Ja vål! Manien att vilja åta sig mått, sedan man arbetat sig försörja sig sjelf och sin familj — se der anledningarna till dessa år från år allt mera talrika utflyttningar. Det år ej af åfventyrarlust vår allmoge utbyter sådernesland. Det år ej med lust och gamman den tar farvål af sin barndoms hem; den som vill, kan få se, huru den seniga men afmagrade handen torkar bittra tårar ur ögat. — — — Vi skola återkomma hårtill. Vi hånvisa, imellertid, våra låsare till en i dagens blad förekommande annons, rörande en utblottad utvandrare. I Christiansand utbröt middagstiden den 28 sistlidne Maj en eldsvåda som lade ett boningshus och flera uthus i aska. En mångd hus blefvo mer och mindre skadade, emedan en håftig nordanvind fårde de brinnande åmnena öfver tvenne parallelt löpande gator, och hotade derigenom med nästan allmån förödelse; men just då elden rasade som häftigast stillnade det af, så att det raska släckningsmanskapet lyckades så makt öfver det hårjande elementet, som redan bemäktigat sig flera hus, hvilka genom hela qvarter voro skiljda från det egentliga brandstållet. Redan kl. 4 e. m. var man såker får eldens vidare utbredande. I Skien nedbrunno åfven den 2 dennes kl. mellan 4 och 7 e. m. 8 å 9 hus. Som dagens utländska post med-Lu