början slagit an en så stor ton, drogo sig segt tillbaka, då det gållde. Den våntade kampen upplöste sig i en skymslig retrått å ömse sidor. Hvilken betydelse kunna dessa partier I hafva, som vid första anblicken af sina motI ståndare sörslulet fålla den stolt höjda fanan? I Nej, de halva ingen ådfvertygelse, intet mod, I och i detta hånseende var mötet d. 3 en verklig triumf för republiken. Må man då utspinna rånkorna för författnines-revisionerna — monarkisternas vanmakt år deras farligaste motståndare, deras ståmplingar skola icke båta dem till något. Hr Thiers, som rest till London, för att bese verldsexpositionen, lår hos familjen Orleans söka utverka, att hon uttalar sig emot revisionen. Sker det, så skola Bonapartisterne stå isolerade med sina revisionsplaner; ty åfven Legitimisterna båfva tillbaka får att låta folket afgöra om det vill hafva monarki eller republik. 60 medlemmar af pyramidföreningen hafva, retade genom talet i Dijon, velat återtaga sina underskrifter under revisionsandragandet och det har behåfts hr Broglies entrågnaste förestållningar för att afvånda detta beslut. Legitimisterna hafva, efter mötet d. 3, beslutat att besvara presidentens beskyllningar med frisinnade motioner, och att börja med föreslå valreformlagens återtagande. Republikanerna å sin sida hafva beslutat att hekantgöra, att de icke skola sätta sig emot revisionen, om associationsråtten, tryckfriheten och den allmånna rösträtten återstålles och belågringstillståndet upphåfves. Presidenten å sin sida synes, enligt hvad han antydt i Dijon, vara sinnad att vådja direkte till folket, i fall revisionen och dermed presidentskaps förlångningen förvågras af nationalförsamlingen. — Hvad presidentens emottagande i Dijon betråffar, så beråttas, att han vid ankomsten dit på bangården nåstan endast skådade kalla ansigten, men att befolkningen i sjelfva staden visat sig något mera sympathetisk; dock påstår oppositionen, att man ofta hårt ropet: -Lesfsve republiken! och att de, som höjt dessa rop, trakterats med sabelhugg af kavalleriet, öfver hvilket ofog protokoll upptagits af en tillstådesvarande folkrepresentant. En tillårnad stor demokratisk demonstration hade omintetgjorts genom en fint af Carlier, som medsöljt från Paris. I Sens hade, vid presidentens genomresa till Dijon, de från Paris afsånda polisagenterna med hugg och slag öfversallit dem, som ropat Lefve republiken!. — Lamartine ger i sin tidning Pays,ester ett skarpt klander af talet i Dijon, presidenten det goda rådet, att 1852 i stillhet nedlågga sitt embete. Det förljudes, att regeringen år missnöjd med det sått hvarpå general S:t Arnaud ledt expeditionen mot Kabylerne och att krigsministern sjelf vill resa till Algirien. — Till och med den 2 dennes råknade revisionspetitionerna 250,000 underskrifter. — Den 5 har republikens president invigt Louvrens museum. L. Faucher höll ett tal till presidenten, i svaret på hvilket denne yttrade, att han kånde sig lycklig, att denna ceremoni ågde rum under en minister, som ågde hans fullkomligaste förtroende och hvilken han var skyldig så stor erkånsla. Nationalförsamlingens förhandlingar: Mötet den 2 företedde ingenting märkligt. General Fabvier fordrade att man skulle diskutera Larochejacquelins andragande om modifikation af vallagen af den 31 Maj, innan man tog ihop med revisionsandragandena. Det var omöjligt att diskutera revisionen af författningen innan revisionen af valreformlagen blifvit afgjord. Församlingen fästade dock icke härvid något afseende, utan gick öfver till diskussionen af ett ämne af underordnad vigt. — Utskottet för den inre organisationen har den 3 fattat det vigtiga beslutet, att departements-, arrondissementsoch kommunal-rådens fullmakter icke, såsom regeringen önskat, skola förlängas på obestämd tid, utan tilländalöpa den 1 nästkommande November, då nya allmänna val sedan skola ega rum senast före den 1 Dec. s. å. — I mötet d n 3 förekom till behandling för andra gången ett förslag, att de republikanska garderna, som dekorerats efter junikampen 1848, skulle få hederslegionens pension, som annars blott tillkommer militärer af liniearmen. Det uppstod häftiga debatter, då general Gourguad fordrade samma förmån för de soldater, som dekorerats af den nuvarande regeringen för deras modiga försvar af Chateau dEau i Februari 1848. Madier de Montjau (af venstran) angrep Gourgauds förslag såsom en förolämpning emot Februarirevolutionen, och apostroferade de