Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1851, sida 1

2 — —— Emmelina bäsvade. I — Ni år rörd, min smärta har bevekt er, jag år råddad! I Septembrisörens blixtrande ögon fylldes af tårar. Han ville saga annu mer, men rösten qväfdes af snyft ; ningar. Han slåpade sig fram till Emmelinas fötter i och lutade ödmjuk sin panna mot tapeterna. I Fröken de Meseray vek undan sitt långa vackra hår, som hindrade henne att se, och betraktade med rysning den sasliga mannen, som knäböjde för benne. — 0, min Gud! suckade hon, aftvå hans brott, men skydda mig för hans härlek! i 3. Seprembrisören upplyfte sitt hufvud och betraktade sröken de Meseray. I — OI hvad ni år vacker, sade han, i det han ville fatta hennes hand, ; — Rör mig icke, ropade hon med afsky. — I Den retliga septembrisören kunde icke dölja sin förtrytelse. i — Betänk, sade han med såkrare röst, att jag år din herrskare. Kärleken har föröamjukat mig inför dig; min makt kan kasta dig för mina fötter. I Återigen lugnade han sig och blef åter bönsallande. — Lågg inga band på er, sade Emmelina; jag tycker mera om er vrede ån edra böner. — Akta dig för mitt raseri, såger jag ånnu en gång; akta dig, att jag icke uppsöker din älskare och söndersliter honom för dina ögon. I Septembrisören steg upp och fattade sin värja. — Ni darrar, ni år rådd; nåval då, ett enda offer för er älskare. Nyss trode jag en bättre känsla uppstiga i min själ, jag bedrog mig: jag år ett rof för en 7DD