Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsne IIOuSSRC. (Forts. fr. N:o 132.) — Du ropar på din älskare, sade septembrisören, resande sig från sin ödmjuka stalloing. Akta dig väl att jag ej blir ursinnig af svartsjuka: mitt raseri stillas endast af blod. — Förlåt mig, fröken; kärleken förvirrar mig, jag yrar, jag år tokig. — Mitt lif har alltid varit fullt af galenskaper. Jag minnes ånnu hur det blod, som utgjöts under de förfårliga septemberdagarne, försatte mig i en vild berusning. Jag hade begifvit mig till fångelset la Force, för att se den blodiga skådeplats, der så många sköna offer arbetade i dödskampes, riåteligt öfverföll mig en seberyra, jag fattade en bila ... Septembrisören upplyfte sina darrande hånder och drog sig rysande tillbaka, likasom om han återsett det blodiga skådespelet vid la Force, Derpå återtog han med afbruten röst: Den ena bad för sina barn, men jag hade sjelf glömt min mor; en annan, Som endast var tjugo år, tiggde om sitt lif, och jag gaf henne döden. D:-nna beråttelse förskråcker er; den år också det ohyggligaste bladet i min lefnadsbok; detta blad, skrifvet med blod, betäcker alla mina öfriga minnen. Jag bigtar mig för er; ty om ni ville gifva mig aflösning, känner jag att jag skulle få styrka att genom framtidshoppet utplåna det förflutna. Var medlidande, var barmhertig! Innan jag såg er var jag en tiger; mina klor och tånder hafva fallit för edra fötter, fullborda ert verk, gör mig åter till menniska