— —55577———7ö Margareta förakta sans-culotterne lika mycket son sfröken de Meseray; de äro lika goda för den helige guillotinen. Den upplifvade gendarmen fortfor på detta sått mer: ån en timme. Oaktadt sina sköna resonnemanger, gjorde han sij slutligen förvissad om fången var Emmelina elle Margareta. Men, sade han, slående sig för pannan det kan ändå icke vara någon annan ån de Meseray,. dotter, ty det var ju henne vi skulle föra bort. Arnould, hvilken efter sitt rädaningsförsök vänd ryggen till pratmokaren, bad Margareta långe förgäf ves att såga honom huru hon lyckats bedraga Emme linas våktare. Andteligen berättade Margareta all hvad som passerat, utan att öfverhoppa den omstan dighet, som rörde fröken de Meseray. I sin ordning yppade Arnould för Margareta, att en aning sagt ho nom Emmelinas bortförande; han hade, oaktadt sir moders böner, flyttat sig till fönstret; de orediga roj han der hörde stadgade denna aning, och våckte ho: honom ett oemotståndligt begår att följa den fader och moderlösa flickan; oaktadt många hinder och glöm mande sin blessyr och sin familj, hade han på vins och förlust begifvit sig på våg. Han visste att fånge: var i slottets vagn, visserligen vågade han ej fråg hvilken våg berlinaren tagit, men han hade från går dagen bibehållit ett dunkelt minne, att septembrisörer beslöt skicka fröken de Meseray till Paris. Då har åndtligen upptäckte berlinaren, men fann sig allifö Svag att strida mot fångens väktare, hade han besluta att såsom rebell mot republiken låta taga sig till fång af dem, för att få dela Emmelinas fångenskap. (Forts.) snininii —