Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1851, sida 1

Å— -—— En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 123.) — Ni har redan mördat honom! sade hon föraktligtSeptembrisören höjde sin värja för att genomborra Margareta. — Hvilken usel feghet! ropade hon; jag är en qvinna och har mina händer bundna! Då septembrisören igenkände Margareta, ville han gå förbi henne, men hon ställde sig i vägen för honom. — Lös åtminstone mina händer! gif mig förmåga att försvara honom! låt mig få dö med lugn. Då den stackars flickan såg sina böner fåfänga, gjorde hon sitt yttersta bemödande att med tänderna nå det blodiga snöret som omgaf hennes händer. Då hon fått fast på snöret antog hennes vackra drag en vild karakter. Det Var rysligt att se denna mun, skapad endast för att hvila vid Arnoulds läppar, fradgande öppna sig för att afslita det olycksbringande bandet; — septembrisören kände sig rörd, Han fattade Margaretas händer och afskar bandet med sin värjspets. Hon betraktade honom med tacksamma blickar, — Ack, utplåna icke denna goda gerning genom brott! sade hon till honom. Derpå kastade hon bandet till fröken de Meserays fötter, och, rörd vid åsynen af sin rivals vanmakt, tillade hon: