vanom portalen fäktade ursinnigt, lika tragiska skådespelare vid upplösningen af en tragedi. Begagnande sig af deras uppmärksamhet på striden, smög han sig till porten. Vid samma tid hade Jacques Taillefer, skolmästaren i Orygny och några af de raskaste bönderna uppnått portalen förmedelst en stor videstege och isynnerhet på en ofantlig hög af afhuggna grenar. Hr de Meserays förpaktare var nära att nedstöta Jacques Taillefer med en högaffel; men denne afvändes likasom genom ett underverk och sårade endast vinhandlarens band, så att denne, till grefvens och hans tappraste försvarares stora harm, lyckligen anlände till det stora slagfältet. Skolmästaren var lika lycklig, men två af bönderna, som följde honom blefvo nedkastade till foten af muren. Den stackars skolmästaren, förskräckt öfver sin farliga position, slogs såsom en förtviflad: han störtade en betjent hufvudstupa ned på borggården och nedlade med ett slag af en pik, aen stoltaste af de belägrade, markisen de Bez, — som väl ännu har denna stund i godt minne. Jacques Taillefer, ansatt på alla sidor, försvarade sig bjeltemodigt. Han hade att strida med hr de Meseray, två af hans tjenare och en storskrytare, som inbillade sig härstämma från riddaren Bayard: Jacques Taillefer gjorde under af tapperhet. Anblicken af denna ursinniga strid var verkligen infernalisk då dessutom den brinnande skogen kastade sitt röda sken deröfver. Endast en skyldtvakt stod qvar, då hr de Meserayis fordna betjent ankom till stora porten; hastigt afvapnade han honom och gaf honom ett dråpslag för pannan. Skylatvakten tog ett par steg baklänges såsom en drucken man och föll derpå tungt in i dödens rike. (Forts.) A