Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1851, sida 1

det han åter upptog sin värja. Låt oss försöka att med det snaraste komma ur de här dystra hvalfven. Ledsagaren tog honom vid handen och förde honom utan omvägar, tack vare hans minne från betjenttiden, till foten af en stentrappa, svagt upplyst genom en gallerport. — Här ha vi jernporten, sade vägvisaren; utanför skulle den trotsa djefvulen, ja, tillochmed dig, men innanför skulle ett barn kunna öppna den. Septembrisören steg upp för trappan, upplyfte slagbommen och aftog utan möda de tvenne dörrklinkorna. Utkommen, inandades han med vallust den friska luften; och då han varseblef ljusskenet från stora salen, glömde han sin ledsagare; hans minne flög tillbaka till de rysliga september-morden, och han ilade mot slottet, stampande af raseri. 11.