UJPTÖSLTTan. (Af Pauline Worm). (Forts. och sl. fr. N:o 119.) III. vi återvånda till skolan. Det vore visserligen riktigt om man anvånde några timmar i veckan på förelåsningar och samtal om sädana allvarsamma saker. Dertill skulle man få tid, om handarbetena, hvilka nu pådrifvas allt för mycket, inskrånktes till skolans yngsta klasser. Broderi kunde de små slickorna låra hemma, eller hos sina våninnor; dessutom utgöra handarbeten i skolan en stark frestelse till hviskningar om stadssqvaller. Under förelåsningstimmarne kunde barnen dock gerna sysselsåttas med något lått handarbete. En skola med 16—26 barn bör hafva 2:ne klasser, en med 26—45 tre, och en med öfver 45 fyra. harnen skulle intagas i skolan, så snart de åro 6 år gamla och kunna låsa någorlunda rent. Skolafgisten i de offentliga slickskolorna skulle vara omkring 50 rdrargs om året sör hvarje barn, i de högre slickskolorna 80 rdr samma mynt. Undervisningsåmnena skulle fördelas mellan lårarinnorna, hvilka böra vara lika många till antalet, som skolan har klasser. Några åmnen kunde vål, serdeles i början, öfvertagas af tim-lårare. De flickor eller enkor, hvilka önskade anstållning vid sådana skolor, böra underkasta sig prof i de åmnen, hvari de skola undervisa, och då skulle efter hand uppkomma en stam af lårarinnor, hvilka egde grundliga kunskaper i några åmnen, i stålllet att de nu kunna allting fullkomligt — en fullkomlighet, som ofta står på mycket svaga fötter. En sådan pedagogisk examen kunde tagas t. ex. i stiftsståderna. Lårarinneplatserna, så vål vid de offentliga som vid de högre flickskolorna borde besåttas af ecklesiastik-ministern. Skulle skol-kommissionerna få något att bestålla dermed, så blefve de — man behöfver icke vara någon Cassandra för att kunna spå detta — bortgifna, icke till de vårdigaste, utan till Pers svågerska, Påls kusin, eller den och den vånnens hustrus våninna. Man kan med skål fråga, huru jag kan vilja att menniskor, hvilka betrakta Tyska och Franska som bildningens Alpha och Omega, skola skicka sina barn i skolor, der det icke skall talas ett tyskt eller franskt ord. Låt dem endast se ecklesiastik-ministerns namn, så år allting godt — men mitt kan icke göra saken klar. Jag skickar min tanke ut i verlden icke för att göra proselyter bland mängden, utan för att finna en förmyndare bland -de så.Sådana slickskolar, byggda på sunda principer, skulle såtta nytt lif i folket, de skulle uppfostra ett nytt slågte med sann, icke som nu med falsk, själsbildning, och dermed vore grunden lagd till ett friskare, ådlare och rikare familjelif i framtidenPå många saker kunde skolan blott låta de unga flickorna kasta en blick; men dermed vore slöjan ryckt från deras ågon, de hade fått syn på en tankeverld, hvilken var för skön, att den icke skulle vinka dem närmare: de voro genom andens dop kallade till det eviga lifvet, som de icke långre vilja såka i en blind tro och ett slags viljans underkastelse, hvars råtta namn år sjelfförakt, utan i en frimodig kamp för ljuset och dess sjelfståndighet, som utgår menniskans rått och menniskans åra. Det år ingalunda min afsigt att uppfostra en hår af amazoner — jag år sjelf ingen skåldmå af natur och böjelse; men förhållandenas makt och min starka råttskånsla hafva kallat mig till strid. Icke heller skulle de unga låra att förakta verlden — de skulle tvårtom åra Gud i hans verk. Allt år ju blott en spåd Förgåtmigej i Allmaktens harmoni; det minsta med det största år en lånk, utan hvilken den stora skapelsekedjan vore söndersliten. Har qvinnan ett hem, så skall hon fåra