Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1851, sida 1

är endast en stackars flicka af folket, men jag har ett hjerta; ehuru jag icke är någons slaf, har man aldrig behött bedja mig två gånger om en tjenst; och nu har jag bönfallit hos er en timme, ja, ett sekel. Margareta reste sig upp och återvände till Arnould— Bed henne! sade hon till honom med en blick? hvari låg en ängels ömhet. Arnould hade ett sår i bjertat likasom i bröstet, han led vid denna scen, som om tusen nålspetsar stuckits i hans blessyr. Då Margareta nalkades, upplyfte han händerna och ville fatta bandet, men hans händer nedsjönko åter matta; han förlorade mer och mer blod och försvagades oupphörligt. — O min Gud! Han dör! ropade Margareta ofrivilligt. Fröken de Meseray tycktes afskaka den blyslöja som hvilade öfver henne; med ett spökes långsamhet närmado Ava fåtölj, hvari AÄrnoulu 185— Nå ändteligen sofver ni icke mer! sade Margareta, ni var intagen af en förfärlig smärta och hörde mig icke. Ni hyser medlidande såsom hvarje dvinna: haf äfven medlidande med mig och lös mina händer! Kärlekens omsorger rädda de sjuka: låt oss då rädda Arnould! I Emmelina nalkades Margareta och betraktade medlidsamt hennes af bandet sårade händer. I detta ögonblick upplystes plötsligt alla fasadens fönster. Emmelina ryggade tillbaka och upphäfde ett fasans rop. Detta sken kom ifrån stora porten, hvarest liljebaneret stod i lågor. 9. Då Ärnoald träffades af pilen, märkte septembrisören de belägrades oro och smärta. Natten var mörk,