Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 12.1) Hon vände sig till gubben; denne utsträckte sina händer, men nedföll sanslös framför fönstret. — Lös mina händer! ropade hon ännu en gång, vändande sig till fröken de Meseray. — Margareta! hviskade Arnould, som först då märkte bandet som skar sig in i den stackars flickans händer. Denna älskade röst, detta från bjertat utgångna ord, grep henne djupt; hon föll på golfvet. Men samlande sina yttersta .—-— slapade hon sig till Emmelinas fötter. — Edra vänner äro pultroner, sade hon snyftande; ni är ädel och rättänkande: tag bandet från mina händer! lös mina händer! Fröken de Meseray fästade på Margareta en förfärad blick. — Haf medlidande med min smärta! ropade den stackars flickan. Jag ligger vid edra fötter, jag beder er som jag skulle bedja Gud, ty jag beder om lifvet; om ni icke upplöser detta band, om jag icke kan bistå honom, så känner jag att jag dör... Ack, kom i håg att min far räddat eder, haf medlidande med mig! Emmelina stod ännu orörlig. — Om ni icke har medlidande med mig, så förbarma er åtminstone öfver honom ... Hvad väntar ni på? Ni har ju edra händer fria . . . Jag trodde er vara af adeligt blod och således ädel: hvad är ni då? Jag