Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1851, sida 2

D Från C. F. Ridderstads ossicin i Linköping har nyligen utkommit Svenskmanna-förslag till Sveriges Rikes allmänna vallag, så ock till Riksförsamlingslag. Detta förslag förtjenar mycken uppmårksamhet. Det hvilar på en vida bredare demokratisk bas ån Örebroförslaget, och det genomför personlighetsprincipen mera konseqvent, enår endast menniskovärdet — såsom också rättast och billigast är — enligt detta förslag gifver medborgerliga råttigheter. Förslagets detaljbeståmmelser torde, måhända, till en del behöfva närmare granskas och, hår och der, omarbetas; men såttet, hvarpå sjelfva dess antagna grundprincip blifvit tillåmpad, skall gillas af hvarje frisinnad fosterlandsvån. I ett fall år detta förslag mindre liberalt ån Örebroförslaget, nåmnligen uti S. 39, der det, bland andra föreskrifna qvalifikationer för en röstberättigad, fordras att han skall -bekånna sig till kristna låran samt med vårdnad hafva begagnat och fortfarande begagna nådemedlen. Men ehuru Svenskmannaförslaget i öfrigt står öfver Örebroförslaget genom en beståmdare demokratism och en större konseqvens, anse vi icke vara rått eller klokt att för nårvarande omfatta något annat förslag ån Örebroförslaget, hvilket, såsom de senare håndelserna visat, eger stora sympathier, sårdeles hos de s.k. nio-tiondedelarna af nationen. En annan sak vore, om de innan kort sammantrådande Örebromånnen funne anledning vara för handen, att på något sått bereda en sammansmåltning af Örebrooch Svenskmannaförslagen. För öfrigt underskrifva vi med nåje Östgåtha Correspondentens yttrande om ifrågavarande förslag: -det synes oss påkalla den största uppmårksamhet, icke allenast för den radikala bas, hvarpå det i allmånhet år bygdt, utan jemvål får det återhållande, konserverande, åfven som för det moraliskt sedliga element, som det uppsökt inom sjelfva radikalismen, och som sörf. efter vårt sått att betrakta saken, på ett ganska lyckligt sått förstått att gifva ordnad och laglig form. Författaren till detsamma synes ganska djupt hafva inblickat i samhållets organisation, samt på ett genialiskt sått vådjat till det religiösa lifvet derinom, och derigenom stållt frågan på en rent christlig och mensklig grundval. Alla hitintllls gjorda förslag hafva i sjelfva verket grundat sig i allmänhet endast på tillfålliga yttre qvalisikationer, vare sig det angåätt val eller valbarhetsråtten, samt, der de ansett ett konserverande element nödvändigt, sökt det i stånd, rikedomar eller fullmagter; detta förslag söker deremot i valnåmdernas oinskrånkta beståmningsrättighet de för samhållet betryggande sordringarne. Omkring valnämndernes ordnande, åfvensom uti deras åligganden, allt af kommunal egenskap — och som på ett sått har ett aflågset slågttycke med våra bevillningsoch taxeringskommitter — hopa sig också systemets svårigheter; hvaremot man, ju högre upp det kommer, finner att det har lätthet och lif. Att basen år bred, år emellertid intet fel. Att grunden påkallar det tyngsta arbetet, år ganska naturligt. Utan att för det nårvarande ingå i något vidlyftigare resonnement, rekommendera vi förslaget till allmånnare granskning och pröfning. — I Aftonbladet för den 23 d:s låses följande, hvilket visar att svenska regeringen vill gifva verlden ett förnyadt uppbyggligt bevis, att hädelse mot Gud kan förekomma annorstådes ån i Wimmerby: Sedan hans exellens justitie-statsministern uti skrifvelse af den 19 dennes till hr justitiekansleren anmålt att tidningen Demokratien N:o 8 (20) lårdagen den 17 dennes under rubrik -Inkonseqvenserinnehållit en artikel, som uti deri förekommande yttranden om Christi Himmelfård skall innefatta förnekelse af den rena evangeliska låran och gåckeri af Guds ord, och för hvilken tidning portråttmålaren Ad. Peter Petersson år ansvarig utgifvare, så har justitiekansleren under den 20 dennes förordnat statsfiskalen F. A. de Berg att i laga ordning anstålla åtal mot nåmnde tidningsartikel. I följd deraf inlemnade herr de Berg i dag ståmning till rådhusråtten å bemålte Petersson innehållande följande påstående: 1:o att för det Petersson förnekat Jesu 2— —