och beslutade genom åidelar af de röstande, hvilkas antal ej får understiga 500. Den vanliga pluraliteten skall väl ej tveka att äfven i denna fråga visa sig på sitt gamla sått; men till lycka för friheten och menskligheten, år minoriteten i församlingen tillråckligt stark för att i denna fråga såtta ett stort P för alla intriger. Således år det ej på laglig våg som revisionen kan komma att adopteras. Men huru skola vål vederbörande då båra sig åt? Jo, dessa s. k. ordningens vänner, som på allt möjligt sått beljuga och sörtala republiken samt ölfverskölja hennes försvarare med de grössta invectiver, tveka ej sjelfve att öppet råda till konstitutionens våldförande. De gifva sig visserligen utseendet af att vilja låta frågan afgöras af nationen sjelf, och yrka att frågan må hånskjutas till hennes omedelbara asgörande; men de glömma att deras förhatliga lag den 31 Maj så kringskurit och inskrånkt deras antal, som skulle komma att i ämnet afgöra, att det icke år till den nation de vådja, som uppråttat republiken och konstitutionen, utan endast till en fraktion deraf, som sedan flere månader blifvit bearbetad genom de tusende utvågar, som stå maktens innehafvare, isynnerhet i Frankrike, till buds. — Oaktadt allt detta år det likväl ganska troligt att republiken bland dem, hvars politiska råttigheter ej kunnat åtkommas, ännu räknar tillräckligt antal anhängare för att man kan antaga att förlångning af Louis Napoleons presidentskap åfven på detta sått skulle förkastas. Detta år ej någon hemlighet, och det år ej derföre på utgången af ett slikt vådjande man bygger, utan helt simpelt på den snygga planen, att på detta sått såkrast kunna framkalla konflikter. Det finnes ej någon i Frankrike som tviflar på att lagen den 31 Maj ej skall blifva alldeles overksam vid omröstningen 1852. Är den ej dessförinnan formligen upphåfven, blir den dock då ignorerad. Folket bereder sig alt på valdagen upptråda; och ingen mensklig makt skall då kunna hindra det från att utöfva de rättigheter, som det så dyrt förvårfvat sig; och i alla afseenden har Louis Napoleons vålde då uppbört för att, huru håndelserna ån utfalla, aldrig återförnyas. Påhittet att dessförinnan och medan Louis Napoleon ånnu sitter vid styret, låta nationen omrösta, år visserligen såtillvida fiffigt uttånkt, som man kan vara öfvertygad att alla, som blifvit den 31 Maj berösvade sin rösträtt, ej skola underlåta att infinna sig vid urnan och reklamera sin rått. Att regeringen då åfven skulle få tillfålle att låta sina kåre anhångare, bitrådde af den våpnade styrkan, agera, år klart. Men hyckleriet var för groft, att man å andra tidan ej skulle genomskåda det. Och troligt år att både förslaget till revisionen och såttet att genomföra den, stanna inom de fromma önskningarnes områden. Likvål kan det ej betviflas, att det år på detta fålt som partierna skola leverera hvarandra den egentliga hufvudbataljen. De strider som föras öfver andra ämnen kunna i jemförelse med hvad som komma skall endast betraktas såsom tiraljörfåktningar. (Forts.)