Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1851, sida 1

(Forts. fr. N:o 117.) Ruset försvann hos alla drinkarne liksom genom ett mirakel; trotsigt lyftades alla armar, och ett stridsrop hördes från hvarje mun; i ädel hänryckning begärde de vapen, och de häftigaste beväpnade sig med buteljer. Vinhandlaren öppnade ett ekskåp, försedt med groft bildhuggare-arbete: i detta skåp hängde en rostig saI bel, en värja som tillhört marskalken Villeroi och som slumpen fört i hans ego, tvenne dåliga gevär från fälttåget i Flandern, der hans farfader stridt, slutligen ett stort antal pilar, bestämda för täflingslekar i staden. Vinhandlaren behöll sjelf värjan, gaf sabeln till en af sina vänner, gevären till de af septembrisören sist utskickade och pilarne till bönderna; derpå marscherade han i spetsen för de till soldater ombildade drinkarne, hvilka ropade med vild ifver: — Lefve Margareta! lefve friheten! Tjenarinnan stannade ensam ensam qvar, högst förvånad öfver att drinkarne lemnat sina glas fylda.