Aä m VV 1 Ä—4471101 fenss Pereftet beslöt Ständet att uppskjuta med fortsatt behandling af bevillnings-utskottets betänkande N:o 4 och i stället företaga konstitutions-utskottets memorial N:o 6, eller det 8. k. decharge-betänkandet. Herr Lagergren reserverade sig emot ett så beskaffadt föredragningssätt. Herr Petre öppnade diskussionen öfver ofvanbem. memorial med ett vidlyftigt och högst sakrikt anförande, hvari talaren gick tillbaka ända till år 1834 och ådagalade att regeringen såväl då som vid sistlidne riksdag sträfvade att omgifva sig med ett skimrande, frisinnadt sken, ehuru dess karakter i grund och botten vore densamma som under Carl XIV Johans dagar. Enligt talarens åsigt förlamades regeringens verksamhet af en djupt rotfästad fruktan för den rådande tidsandan och anförde flera bevis för detta förhållande. Derefter vände sig talaren mot den nuvarande ministeren, klandrade deltagandet i den danska fejden, det nu herrskande befordringssystemet, underlåtenheten att söka befrämja arbetsklassens bästa, ljumheten för det nya lagverket och det sidoinflytande, som allt mera gjort sig gällande. Talaren yrkade fördenskull att chefen för landtförsvaret och H. E. justitiestatsministern skulle anmälas till afskedande frän deras förtroende-embeten. Utskottets anmärkningar mot de öfrige konungens rådgifvare fann han vara af mindre betydenhet. — Herr Sundler klandrade i ett skriftligt anförande regeringens retrograda riktning och passivitet samt yrkade att anmälan om entledigande skulle skerörande alla statsrådets medlemmar, utom chefen för sjöförsvarsdepartementet. — Hr Ekholm åberopade sin reservation, anmärkte att det konstitutionella systemet här i Sverige ännu befinner sig i sin barndom, att regeringen icke hölle med något parti och icke hyllade några bestämda principer. Afven denne talare yttrade sig skarpt mot regeringens åtgärder beträffande den danska fejden och dess visade liknöjdhet för lagreformen; gjorde åtskilliga anmärkningar mot handhafvandet af undervisningsväsendet och försvarsverket, klandrade det nu rådande befordringssystemet, äfvensom det öfverhandtagande sidoinflytandet; men inskränkte sig dock till att yrka anmälan mot endast chefen för landtförsvarsdepartementet. — Hr Halling deremot klandrade utskottet, som icke afgifvit ett totalomdöme öfver regeringssystemet, utan blott framställt t punkter, hvilka talaren ansåg vara af mindre betydenhet. De fel, som möjligtvis af ministrarne kunde vara begångna, ansåg talaren fullkomligt motvägas af deras obestridliga förtjenst att de hade varit de förste, som vågat framlägga och försvara förslag till en genomgripande representationsreform. Talaren föreslog fördenskull memorialets laggande till handlingarne. — Herr Wern fann de af utskottet gjorda anmärkningar svårligen kunna föranleda någon skrifvelse om deras entledigande. Deremot ville han på andra grunder motivera en sådan, hemtade, hvad krigsministern angår, ur de tryckta protokoller, som åtföljt K. M:ts propositioner, och således från bem. rådgifvares yttrande att icke vilja föreslå någon ny försvarsplan af det skäl att Ständerna vid förra riksdagen förkastat den då framlagda. Talaren klandrade i allmänhet regeringens system såsom för mycket utgående på att medla emellan partierna. Särskilat anmärkte han katt rådgifvarne icke ega konungens förtroende, och att det gör sig gällande ett sidoinflytande, som, om det får utveckla sig och tilltaga, kommer att göra en ansvarig rådgifvares plats lika betydelselös, som nu en ansvarig tidningsutgifvares. Talaren önskade att anmälan måtte ske mot alla rådgifvare, utom mot sjöministern. — Hr Billström rigtade i synnerhet sina anmärkningar mot krigsministern och instämde med hr Wern, beträffande de öfrige. Mot hr Halling försvarade han de af konstitutionsntskottet gjorda anmärkningarne. Härutinnan understöddes han, hvad tredje punkten, eller den om beväringsmanskapet, angick, af hr Björck, som dessutom ansåg att regeringen, om den vill, äfven kan förskaffa sig kunskap om folkets tänkesätt; att ett moraliskt förhållande kan uppstå mellan folk och regering och sålunda ett parlamentariskt regeringssätt blifva möjligt; men att ministeren genom sitt handlingssätt i representationsfrågan, särdeles efter förslagets förkastande, äfvensom i de unionella förhållandena, gjort sig förlustige folkets förtroende — hvadan talaren instämde med herr Sundler, Wern och Billström. — Herr Brinck talade hufvudsakligen i enahanda syfte. Hr Lagergren åter ansåg att det i Ståndets sessionsrum icke funnes någon, som var pligtig eller behörig att uppträda till ministrarnes försvar, hvilken åsigt han äfven sökte motivera; men uppträdde icke desto mindre i ett ganska wa ff,