(Forts. fr. N:o 112.) — Innan jag blef en Herrens stridsman var jag fransk soldat, och denna värja är ännu rostig af fäderneslandets fienders blod; nu kunnen J blanda det med mitt. Och i det han blottade sitt bröst, fortfor han: — Här skolen J finna kärlek till Gud och till eder, — Åh, vi finna säkert tvertom hat mot folket, sade septembrisören, i det han fattade värjan. — Åtminstone fnnor ni säkert blod! och hvad bhöfver ni mer? sade Margareta förtrytsamt. En djup tystnad hade inträdt bland folkmassan. — Är det mina penningar ni vill hafva? återtog gubben, skakande sin börs: se här allt hvad jag har qvar. Om de fattiga hade kommit förra veckan, eller om jag förmått att gå till dem, skulle denna börs nu varit tom. I detsamma utströdde han börsens innehåll bland folket. — Nedlåten er ej att upptaga detta lappri, sade septembrisören; låt oss vedergälla förakt med förakt. Satans prest, tillade han, du skall snart komma inför folkets domstol. — Värde medborgare i Origny, gån mig tillhanda med edra insigter. — I afvaktan på Guds dom, underkastar jag mig menniskors, sade gubben i det han gjorde korstecknet. Kommen ihåg, mina vänner, att menniskorna dömde vår gudomlige Frilsare, Jesus Christus, till döden.