tid en gång för alla befrias från allt enfaldigt kåbbel i denna sak, får Handelstidningens redaktion erinra: 1:o i tidningen för den 7:de april står att låsa: -herrar J. M. Wimmerstedt och C. J. Lindskog hafva ölvertagit utgifvandet och förlåggandet af Götheborgs H. o. S. T.-: 2:o i tidningen för den 30:de april står att låsa: de nuvarande utgifvarne hafva associerat sig med (d. v. s. på svenska: upptagit till bolagsman eller medintressent) hr M. Prytz; 3:o i tidningen för d. 1 dennes tillkännagifves, att nyssnåmnde association trådt i verksamhet under firma Handelstidningens Aktiebolag (hvilket utgöres endast af osvannåmnde trenne herrar), hvarjemte hr Prytz förklarar sig hafva på sin del tagit redigerandet af de merkantila nyheterna och skåtandet af tidningens ekonomi. På samma sått hafva hrr Wimmerstedt och Lindskog sinsimellan och bland de öfriga medarbetarna fördelat det återstående af redaktionsbestyren, ehuru det icke ansetts behåfligt att hårom afgifva någon utförlig beråttelse. Hvad angår det barnsliga pratet om hrr Gumpert C:s förlåggarskap, får redaktionen förklara, att dessa herrar aldrig förut haft, icke nu hafva och — så vidt menskligt fårutseende kan stråcka sig — aldrig någonsin få det ringaste att göra med Handelstidningens ledning eller förlåggande. Att hr Cronsjoees tillståndsbref begagnats, tills en af intressenterna i Handelstidningens Aktiebolag hunnit anskassa ett nytt, var en nödhjelp, som vål icke rimligen kan antagas utmärka någonsomhelst hrr Gumpert C.:s delaktighet i tidningen. Medlemmar af Domkyrkoförsamlingen ha hos red. anfört klagomål derösver, att de bånkar som nyligen blifvit placerade på gångar i domkyrkan, åro så breda att stor trångsel derigenom uppkommit under gudstjenst, åfvensom att bånkrumsinnehafvare då med svårighet kunnat komma till och från sina bånkar. Enår anmårkningen tyckes ha skål för sig, torde vederbörande med det snaraste afhjelpa ett så allmånt öfverklagadt arrangement. — Vi omnåmnde för någon tid sedan uti Handelstidningen, att ett subordinationsbrott å nyo blifvit begånget vid hårv. artilleri-regemente, i det en 1:ste konstapel vid 8:de ö:pundiga batteriet F. F. Möllerstedt tilldelat en sergeant vid samma regimente några örfilar. Med anledning håraf och på förekomna skål, anmodades regiments-läkaren att undersöka Möllerstedts sinnestillstånd, hvarom det intyg asgass, att det vore troligt att han, som under förlidet år haft anfall af delirium tremens och varit begifven på starka drycker, under en dylik attack eller en deraf uppkommen sinnesförvirring, begått ifrågavarande förseelse; detta utlåtande har understållts kgl. sundhetskollegium, som förklarat, att det vål vore möjligt att ett dylikt fall kunnat intråffa, men då sådant icke blifvit bevisadt, kunde kollegium icke fåsta något afseende hårvid. Ransakning med Möllerstedt har derpå egt rum vid krigsrått hårstådes, som nu dömt honom att arkebuseras. Möllerstedt lår icke ämna att söka nåd, utan skall ha förklarat sig nöjd med att blifva skjuten, hvilket han önskade måtte få ske på hans födelsedag, som lår intråffa någon dag uti nåstk. Augusti. Mållerstedt eger hustru och flera barn, som tillfölje af denna håndelse, befinna sig i ömmande omståndigheter. — Det spektakel, som förliden gårdag gafs till förmån för hr Israel Sandström, hade ett teml. godt hus. Uti första pjesen, En Bengalisk Tiger, spelade recettagaren (Pont-auChoux) och fru Andersson (Aurelie) med lif och vå-ma, och återses alltid i denna komedi med lika nöje. Hr Pulchau (Cerfeuil) har åfven der en af sina lyckligare partier, och mamsell Fehrnström (Lolotte) var nu som alltid i naiva roler, ganska lycklig: dock bår hon bemöda sig att göra sig bättre hörd af publiken. — Den gamla intressanta -Gubben i Bergsbygden sågs med stort nöje. Recettagaren, såsom Zozo, hade troget uppfattat sin roll och utförde den så, att hvar och en hade skål att vara belåten; hans röst år dock ej fullt tillråcklig för sångpartierna deruti. Hr