Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1851, sida 2

—— — — B———— — ———— —— skatter samlat sig! gån på! årans dag är inne! I detta ögonblick nedsteg den ålderstigne presten, som nu slutat messan, från altaret; hans ansigte strålade af religiös hånryckning. Han nalkades kyrkans skepp, och den uppretade folkhopen lugnade sig vid åsynen af denna majeståtiska ålderdom, detta hufvud, som hvitnat under ödmjuka och brinnande böner till Gud. Alla kände sig rörda vid den vårdnadsvårdes åsyn; de mest exalterade lemnade honom aktningsfullt plats, och sjelfva septembrisören kånde sig svag, då han passerade. Då den gamle anländt till dörren, bugade han sig och försvann ur Kyrkan. En dyster tystnad herrskade några minuter. Septembrisören, som fruktade att folkets hat skulle afkylas, fullföljde sitt ohyggliga tal. Då han såg folket åter lifvadt af hans våldiga ståmma och vilda kraft, aftog han sig sitt råda schärp, svångde det öfver solkhopen och ropade: . — Till prestgården! till prestgården! De mest exalterade störtade mot kyrkodörren, upprepande hans rop. Han åter nedgeck, eller snarare hoppade från predikostolen, skyndade förbi de uttrångande och började sjunga följande muntra refrång: