Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1851, sida 1

— Medborgare! Redan alltför långe hafva klockorna ljudit för Jungfrun och Helgonen; nu år tid, att de ljuda för Friheten. En af de mest fanatiska yttrade hågljudt sitt bifall och skyndade till ett litet kapell, hvarest tåg hångde, hvilka hade gemenskap med klockorna. — Medborgare! återtog septembrisåren, alltför långe har man hållit förböner för konungarne; nu år tid att bedja för folken. i Derpå slog sig septembrisören för pannan och sökte sörgåfves efter furtsåttningen. Efter några minuters tystnad öfverlemnade han ordet till Jacques Taillefer, som icke begårt det. Når denne befann sig på predikostolen och såg den ofantliga folkmassan, blef han förvirrad, förlorade sina ider och råkade nåstan i förtviflan; men plötsligt fattade han mod, lik en soldat i åsyn af faran; en blixt genomkorsade hans sjål, han återfann tråden af sina tankar eller, råttare sagdt, hångaf sig åt inspiration, och, med glådande ord, blixtrande dga och strålande panna, utropade han: (Fortsått. :2Ww2W2 6 Gdi nn TS