En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 109.) 3. Några veckor hade förflutit sedan Arnould återkommit från prestgården. Han tillbragte sina dagar, sin ledighet från studier med behagliga promenader, slående ifrån sig det förtretliga minnet af Margareta och dråmmande om sin tillbedda Emmeline. Emedan Oktober månad var inne, jagade han stundom, men det var mera en jagt efter gyllene drömmar ån efter villbråd. Han gick ut med bössan på axeln och aterkom, utan att hafva utgjutit blod, med fullt hjerta och tom jagtvåska, lycklig, att under några timmars tid hafva betraktat de Meserays slottstorn. Om Emmelina, under det han strök omkring slottet, händelsevis promenerade i dess omgifningar, kastade han sig helt darrande under en lummig ek eller en afvenbokshåck, och följde henne med tjusta blickar. Knappt två gånger hade hans blickar underråttat henne om hans dyrkan. Han såg henne ofta i ett visst