Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1851, sida 1

och det Svenska jernet måste i samma mån I för den utlåndska konsumenten fördyras och dess afsåttning i lika förhållande försvåras. Men hvilken menlig återverkan har icke detta på vår bergshandtering och det allmånna vålståndet inom landet! Vi åga rååmnet; men vi kunna icke utvidga bearbetningen deraf, då den större komsumtionen håmmas af onaturliga hinder, hvilka icke tillåta oss konkurrera med utlåndningen i pris. För att blott i någon mån kunna bestå i den allmånna konkurrensen nödgas vidare våra bruksågare söka bereda sig den lindrigaste arbetskostnad som år möjlig; arbetslånerne likasom priserne på de för bruken nådiga forslor och materialier måste till en ytterlig grad nedtryckas, och i stållet för att sprida vålmåga kring hela landet, hvartill en högt utbildad jernhandtering i Sverige synes vara beståmd, faller deraf nu, jemsörelsevis, blott en ringa penning åt en ringa hop! Med ett ord, det sinnes intet tvifvel om såvål nödväåndigheten som nyttan af denna tulls afskaffande; endast om medlen till uppnåendet af detta mål kunna tankarne vara delade; men i afseende hårpå har grosshandels-societeten redan föreslagit, att, derest fullkomlig befrielse från skyldigheten att erlågga denna betungande tull icke skulle, på grund af de vånskapliga förhållanden, som åga rum emellan de båda grannstaterne, och för hvilka förhållanden Svenska nationen redan underkastat sig stora uhpoflringar, kunna erhållas, Sverige då måtte lösa sig ifrån denna tull genom att på — Re en gång erlågga visst kapital ), hvilket af staten skulle förskjutas, men sedermera borde dels af handelsoch sjöfartsfondens öfverskott och dels af de Svenska fartyg, som passerade Sundet eller Bålterna, vid ineller utlåpandet i Svensk hamn, godtsöras. Och har grosshandelssocieteten, för den håndelse att detta sått skulle möta alltför stora sinanciella svärigheter, med afseende på lösningssummans ansenlighet, föreslagit att regeringen skulle med Danska kronan trässa den öfverenskommelse, att, så långe i allmånhet afgift får passage genom sundet fortfore, till Danmark utbetalades ett så stort belopp, som motsvarade de årliga tullafgifterna för sådana Svenska far tyg, som fört laster från, till eller emellan Svensk hamn under de fem år, hvilka nårmast föregått dfverenskommelsens afslutande, hvaremot de Svenska fartyg, som transporterade varor emellan utlåndska hamnar eller, vid ankomsten till Sundet ifrån utlåndsk hamn, saknade destination till viss ort, ålades att, fortfarande, betala tullen i Helsingör eller vid Bålternes tullstationer — en reglering, hvarigenom åtminstone skulle vinnas en befrielse från det oberåkneligt menliga uppehållet vid Helsingör i och får tullklareringen. Muan kan icke neka, att dessa förslag äro så billiga och honorabla, som de någonsin kunna å dansk sida begåras; men utan att der) Då grosshandelssocieteten icke uppgifvit något visst belopp, såsom löseskilling, torde vi böra erinra, att, enligt hr Schwans beräkning, denna summa skulle uigöra 2, 933, 333 rdr 16 sk. bko, då den årliga tullafgisten för de laster, som under Svensk flagg passera Sundet kapitaliseras efter fem procent. LHU— liii — vånner som egde karakter: alla de dfriga voro Pr SR OM 1