Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1851, sida 2

Alla hörde honom med fasa; en dödstystnad herrskade i salen. Margareta kastade sig snyftande till sin faders bröst och sade: O, min far, och denne man har omfamnat oss! Fortsar, återtog Septembrisören, jagande ifrån sig de elaka minnen som dfvervåldigat honom. — Till frihet, sade Jacques Taillefer, åro många kallade, men få utvalde. Andra, med mindre ifver, hafva varit lyckligare ån vi: hår i provinsen år man rådd för stora företag, man förbannar det tryekande oket, men vägar ej afskuda det. Emellertid börja vi såtta oss emot adelns och presternas olagliga råttigheter. Det år bedrösligt att vi patrioter hår i staden åro det svagaste partiet. — I morgon skolen i vara de starkaste, sade Septembrisören, ty i morgon skola vi sånda alla skurkar, som ingenting göra för fåderneslandet, på den heliga guillotinen. Jag behåfver en lång lista. Och, våndande sig till Arnould, tillade han: — Medborgare skrif genast upp namnen på alla hårvarande rebeller mot republiken. Arnould skref ett enda namn och sade, i det han öfverlemnade papperet till Septembrisåren: