Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1851, sida 2

Men hänförd af en annan tanke tillade han plötsligt: — En skön idse, medborgare! vi måla St. Jakobs tunik råd, och skrif vid hans fötter: Sans-culotten Jakob. Ett allmånt bifallsrop följde på dessa ord. — Medborgare, återtog septembrisören i en stolt och befallande ton, beråtta mig allt hvad som tilldragit sig hår i provinsen sedan år 89. — Ack! svarade Jacques Taillefer, jag har förgåfves uppmanat till resning mot förtryckarne: det gifves hår håglösa slafvar, hvilka ålska sina bojor, pultroner, hvilka icke våga höja sina hufvuden får frihetens sak. Du ser hår i mitt sällskap de enda modiga mån, de enda nationens vånner i Origny. Kunna val vi kåmpa tio emot tusen? — Jag skulle ensam strida emot alla pultroner, alla slafvar; men jag har badat mig i adelsblod, jag har afhuggit hundrade stolta hufvuden; jag kånner ånnu på min panna den varma, råda dagg, som stånkte från Lamballes hufvud, når jag bar det på spetsen af en pik framför Temples fönster, för att förskråcka Österrikiskan. Septembrisören torkade sin panna och betraktade sedan handen. — Ack! återtog han något nedslagen, det var ett vackert hufvud!