Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1851, sida 2

Jag kånner inga slera. — En enda! ropade Marats tjensteande, med ömkelig röst; en endal hvilken gudlös stöld! Medborgare, jag anklagar dig dersöre att du velat frånstjåla nationen dess fienders hufvuden; du år en tjuf, — En sublim tjuf! sade Margareta. i Ån ditt namn då? återtog Septembrisåren med ljudelig röst. i — Ni har det redan, svarade Ärnould likgiltigt. Se det år vårdigt en man af folket! En adelsman skulle icke haft detta mod. Jag år adelsman. , — Du handlar ådelt! återtog Septembrisören, lyftande upp hufvudet: nåvål, jag vill visa dig att folket år större ån du: jag benådar dig. I detta ögonblick erhöll den förfårlige Septembrisören ett visst behag i Margaretas ögon. Ärnould bugade sig kallt och ville gå. — Ett ögonblick! Listan är icke slutad. Jag kommer ihäg att den der vackra medborgarinnan, som betraktar dig alltför ofta, nyss sade mig namnet på en royalistisk familj hår i trakten: familjen de Mes .. . de Meseray. Jag har godt minne når det år fråga om de der blodsuggrne. (Fortsåt.)