Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1851, sida 1

slicka, som med så många illusioner lärt känna ungdomen och kärleken, han päminte sig sina första lefnadsblommor, han mindes så vål denna kårleksrika Maj månad, då han så ymnigt drack ur sällhetens bågare; och denna månad bildade just en oas i hans förflutna liss öken. 2. Den 17:de November 1792 om aftonen stannade en man, förfårlig till sitt utseende och sin klådsel, vid Jacques laillesers värdshus, vid åsynen af den hel. Jacobs bild, eller snarare af en lockande skylt, som vinden satte i rörelse. — De landstrykarne! mumlade han, lyftande handen mot det stackars stenhelgonet. Denne man hade en ståtlig våxt; hans ansigte, hårjat af utsvåfningar, bibehöll ånnu några spår af en flydd skönhet från hans ungdoms dagar. Hans bruna ansigtsfårg, hans hårda drag, hans örnblick, hans hår, som likt en lejonmahn föll ned mot hans axlar, utvisade en vild kraft, en djerf grymhet, som injagade fruktan hos alla. Det var en af vilda septembrisörer, hvilka Marat kringspridt i provinserna med sin ohyggliga journal (Lami du Peuple) till skyddskort. Han årnade nu gå in i vårdshuset: Margareta, som var ensam, blef så förskräckt öf