Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1851, sida 2

pade en man och en qvinna och förenade dem till åkta makar. Ännu skapar han ungesär lika många män som qvinnor; men han förenar dem icke till åkta makar, — detta ösverlemnar han åt dem sjelsva. Ått nu likvål en åttondeeller tiondedel (jag antager detta tal på måfå: ty jag har intet statistiskt tabellverk till hands) af dvinnokönet, särdeles bland de högre stånden, förblifver ogist, dertill år återigen naturen alldeles oskyldig; ty orsaken ligger helt enkelt i de sociala förhållandena, hvilka först sent tillåta männerna att skassa sig familj, hvarföre de åfven vanligtvis vålja hustrur, som åro vida yngre ån de sjelfva. Det förstås, att det alltid finnes flera flickor om 20 år ån mån om 30, att ej säga 35 eller 40 är, dels emedan många dö hort i mellanlisgande åren, dels emedan folkmångden år i beståndig tillvext. Når nu en ung flicka intråder i lifvet, har hon, som sagdt är, den utsigten för sig:-Hustru eller Ingenting.Har hon ingen sförmögenhet, sä kallar man det, en lycka, när hon blir förlofvad — likamycket hurudan fåstmannen år (men icke hvad han år, eller hvad han har!). Är en sådan flicka lättsinnig, så tånker hon icke öfver sin ställning, hon roar sig, koketterar och låter 5 vara jemnt; år hon deremot stolt och finkäånslig, så vågar hon knappt se på en ung man och ännu mindre tala med honom, af fruktan att han skall tro, att hon gör sig hopp om honom, som det heter. Hvarje herre hon möter — detta måste hon tånka — tror, att det blott kostar honom ett ord, och genast år den fattiga flickan villig att förena sitt öde med hans. Man har icke lårt och icke kunnat låra henne, att det år genom fromhet, mildhet och renhet som en ådel mans kårlek och med den en lycklig framtid vinnes; hon har tvärtom hört: -Karlarne önska att man kommer dem litet till mötes,— den slickan år så tyst af sig hon kommer icke att göra någon lycka, — det hjelper icke, att en slicka är aldrig så älskvärd, om hon icke förstär konsten att eröfrao. s. v. Förundra sig folk öfver en förlosning, så såga de: det var besynnerligt att han icke tog hennes syster, likasom om det fölle af sig sjelft, att systern ville låta taga sig. Hår hafva vi följderna af det tvång, samhållslifvet utöfvar. (Forts.)