Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 2

ville tillstå att den utgjorde hans eviga plåga, af fruktan att det skulle synas som om han bad om en nåd, gaf fru de Longpre föga akt på hans ord. Men, just första morgonen af Arnoulds och Margaretas kårlekslif, fattade Jacques Taillefer, mera uppbragt ån vanligt, ett blodtörstigt beslut, hvilket han åfven verkstållde: han bevåpnade sig med en yxa, skyndade ned på gården, tog fatt på en gås och en kalkon, högg halsen af dem och bad sin dotter att båra dessa offer för hans vrede till fru de Longpre, med en helsning, att han icke ville vara en adelig familj något skyldig, och i synnerhet en familj, som hade en sådan vindslöjel. Margareta tog såglarne i benen och begaf sig helt förvirrad till fru de Longprös hus. Vid nedra åndan af trappan måtte henne Arnould, som frågade henne hvarföre hon skrattat så mycket på morgonen; den egensinniga flickan vånde honom ryggen. Då hon kom in till fru de Longpre, nedlade hon de blodiga offren, gjorde en behagfull kompliment, förenad med en mokant grimas och aslägsnade sig genast. Hon tråffade Arnould på samma ställe som förut. (Forts.) 2 — —