Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 104.) Emedan han var markis utan markisat, ville han blifva en Herrans tjenare, och det stränga lefnadssättet hade redan gjort intryck på hans hjertas ungdomliga böjelser. Borta från sin lärare, borta från sitt fångelse redan en hel vecka, andades han fritt för första gången; vid åsynen af himlen, vid vindarnes arametiska, flågtar anade han åndtligen lif och kårlek, och han utstråckte sina armar för att afskaka prestvåldet och bokdammet. Trotsande de moderliga förebråelserna och fruktan för skärselden, skyndade han till festen, munter, glad och bekymmerlås som en skolkande skolgosse. — Staekars Margareta! sade han, då han feck se sin vackra granne. En sorgsen och bedjande blick qvarhöll honom. — Stackars Margareta! sade han ännu en gång, hon år vacker och åndå gråter hon! Ända hitintills hade Arnould aldrig kommit på den tanken att hon var vacker. Visserli