Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1851, sida 1

IV. Då morgonrodnaden följande dagen purprade den östra himlen smög sig Margareta ur sängen, ånnu invaggad i sina dråmmar. Då hon håktade igen sin klådning kånde hon huru fullt hennes unga hjerta var. Då hon ordnat sitt hår, geck hon ned i trådgården. Den gamla köpingen låg ånnu i sömnens armar: men hörde endast kornas råmande, tuppens galande och det vaknande lifvet i dalen, som till hålften var bortskymd af de gråhvita nattdimmorna; himlen var gudomligt klar; morgonvinden kringspriddn den skarpa lukten af hogtornshåckarne som omgåfvo Orignys trådgårdar. Margareta vandrade matt fram i alläernas fuktiga grås. Vid åndan af trådgården uppryckte hon med stor måda en liten tåck rosenbuske, som stod emellan ett ruggor persilja, bar den, ehuru våt af dagg, hem till vårdshuset och satte den i en gammal men vålgjord porcelånskruka. Vid beskrifningen af vårdshuset glömde jag nåmna, att framföre det ena af fönsterna på sagaden stod en lind, planterad af Jacques Taillesers farfars farfar, och utgjorde ensam nåstan en hel löfskog. I detta fönster stållde Margareta rosenbusken. Den kyskaste och mest förbehållsamma kårlek älskar att dölja sig; Margareta tånkte på huru ljuft det skulle blifva