ser o. s. v. söker vinna landets representanter för bisall till de åskade förhöjningarne. Om — hvilket icke år öfverdrifvet — anslagen till vår konungafamilj antagas uppgå till halsannan million rdrrgs årligen, så belöpa sig omkring 4000 rdr på hvarje dag af året, I hvilket belopp vål öfverhufvud för vanliga menniskor torde synas tillråckligt, ja öfverslödigt, särdeles om man härtill lågger 1150 I rdr, till hvilken summa det norska anslaget, jemnt fördeladt på hvarje dag af året, ungefårligen uppgår. Men dessa dagliga 5150 rdr befinnas, otroligt nog, otillräckliga till att uppråtthålla glansen af en gammal och årofull krona; ty alltjemt begår man förökning. — Gårdagens spektakel var, oaktadt det goda åndamålet, ej särdeles talrikt besökt, men var i flera afseenden ganska förtjenstfullt. Ouverturen till -Hvita Frun-spelades utmärkt våäl; ålven introduktionen till Alphyddan gick i i det hela sörträssligt. Uti första pjesen, Hittebarnet,-älustspel i 2 akter med kupletter, af A. Blanche, spelades Conjanders roll af hr Hallberg med sann uppfattning af författarens ide; den bonhomie som år inlagd i Conjanders karakter genomfördes af hr H. på ett lofvårdt sått. De öfriga medspelande bidrogo hvar i sin mån till pjesens lyckliga utförande. Charlottees parti hade, i anseende till m:ll Melanders iråkade opasslighet, öfverlemnats till m:ll Östersson, som under sednaste tider visat ett berömvårdt sramåtskridande på konstens bana, t. ex. då bon sistleden Söndag uti ,Borgaren i Gent, af samma anledning som denna gång, öfvertog Iseults roll, och efter några få timmars studium utförde densamma till publikens fullkomliga belåtenhet. Alphyddan erbjöd en verklig konstnjutning; hvartill i synnerhet bidrog m:ll Magito (Betly), som med sin rena och klangfulla röst och sitt i allmånhet sanna spel, hånryckte enhvar. G. Sandström (Max) sjöng sina partier ganska berömvärdt, ehuru han tydligen sör tillfållet led af bråstsjukdom. Hr Berglund (Daniel) har i denna pjes sångpartier som ösfverstiga omfånget i hans råst, hvarföre han, oaktadt all god vilja, ej fullt tillfredsstållande kunde låsa sin uppgift; hans spel var dock ganska naturligt. Uti begynnelsekören stodo sållskapets damer oaflåtligt vånda mot salongen, hvilket, enligt de i kören förekommande orden: dessa rader af klippor-, skulle kunna föranleda till den förmodan att damerna funnit Götheborgs herrarnes hjertan hårdare ån de schweiziska alperna. Landsorten. HELSINGBORG den 3 Mai. Inom Rans