Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 103.) Men låtom oss såga allt: de rika besökte aldrig hans vårdshus, som likvål var det vackraste i staden, och nåstan alla hans små inkomster gingo i deras hånder: han betalade skatt till herr grefve de Meseray, till fru markisinnan de Longpre, till kyrkan och till presterskapet i Origny. Det var mådosamt nog för honom att odla sin vingård, då andra inhöstade skörden. Ehuru han redan var vid mogen åldel, bibehåll han likvål ungdomens hela sjålskraft, och var, likasom vid 20 år, full af eld och enthusiasm. Genom en af menniskonaturens besynnerligheter förvarade han alltid, såsom den dyrbaraste skatt, i djupet af sin sjål barnets bekymmerlöshet och öppenhjertighet; Camille Desmoulins sade också en gång till honom: — När den gode Guden skapade er och mig, tånkte han såkert på Jean La Fontaine.Ännu finns Jacques Taillefers vinskänk qvar: sockenkyrkans klocktorn beskuggar densamma