Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1851, sida 2

n Han predikade vishet för Orignys drinkare för sin dotter, ja, till och med för sin piga Han ådagalade ett djupt förakt för kroppsliga nöjen: om han någon gång satte sig att dricka, var det blott för att roa sina gåster, om han någon gång slog sig på kurtis, var det får att roa fruntimmerna. Under sina lyckliga stunder var han en förtjusande filosof, qviekheter och skämt flådade som vin öfver hans läppar, han sjöng lustiga smådevisor öfver konungar, drottningar, hofmån och hycklare med en outtömlig hänförelse; ånnu sistledet år, sjöngs i Origny om vinterqvållarne en af denne vinhandlares bittra visor om tvenne franska drottningar, Cotillon I och Cotillon II, de två perlorna i Cotillonernas dynasti. Men, sorgsen eller glad, var dock alltid Jacques Jailleferes hjerta öppet, och de fattiga voro alltid välkomna till hans tröskel: — Se hår, min goda man, tag och drick! — Och når mannen druckit, feck han svålja en portion filosofi på köpet. , laillefer var ej någon sårdeles vån till de rika; emedan han hade ett medlidssmt hjerta, kunde han icke utan smårta se de fattiges lidande. (Forts.) AAA ORK UM —W