Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1851, sida 1

annan grön släck, några vilsekomna ekar bilda den stråfva och dystra taflan. Ned i dalen utstråcker sig en ång, omgifven af rågoch helghö-fålt; tre å fyra arrendehemman och lika många bondstugor synas på afstånd; den lilla strömmen Parmailles slingrar sig sjelfsvåldigt i skuggan af pilar, flådertråd och alar; vid utgången ur Meseray-skogen, störtar den sig som en silfverflod åfver hjulet vid en gammal qvarn, hvars enformiga buller våcker vandrarens uppmårksamhet på den landtliga tystnaden. Denna grönskande dal, strömmen som fuktar densamma, detta i skogen undangömda slott, denna qvarn, denna lilla stad å ena sidan af berget, dessa hångande klippor å den andra, alla dessa naturens kontraster bilda ett landskap som talar sanningens och kånslans språk. I. Uti Origny lefde år 1792 en ryktbar trådbildhuggare, som åfven var vin sörsåljare, Jacques Iaillefer, om hvilken hela landets adel talade med fasa; enligt tidens språkbruk var han en Jakobin, en furorist, en vampyr . . . hvad skall jag såga? en filosof! Denna fruktansvårde man egde för öfrigt högt ansedda vånner af