— —— lertid de sjelfve som förorsakat det onda. De vilja hafva trohet, och håruti hafva de rått, ty trohet år axeln omkring hvilken de husliga dygderna vånda sig; men troheten förutsätter styrka och förstånd — och de hafva qvarhållit qvinnan i en barnslig svaghet. Koketteriet år svaghetens håmnd. Gif qvinnan ett högre medel att tillfredsstålla ett råttvist behof af moralisk jemnlikhet, och hon skall med tacksamhet emottaga det. Låt henne ej tillbringa sin ungdom med dessa halfva talanger, som sedermera blifva lika många drissjedrar till fäfånga. Gif henne ej denna ytliga bildning, som kastar hennes själ åt hundrade olika håll. Iåt henne intrånga i tingens verkligheter och orsaker, och vånj henne vid att med ett skarpt öga blicka ned på verldens laster och att med en såker hand sondera djupet af sitt eget bjerta; inbilla eder icke att ni vunnit något, då ni bragt henne till en blind devotion, som ni vål aktar eder sjelfve att dela med henne. Följderna af en sådan beråkning borde redan för långe sedan hafva öppnat ögonen på eder. Ni tro henne båttre af bigtfadren, ån af sörnuftet vara hållen inom grånsorna för hvad ni fordrar af henne. Besynnerlig missaktning! Biktfadren år vål alltid starkare ån mannen; men älskaren år starkare ån bigtsadren. Tiden år kommen att befria qvinnan från alla de fråmmande makter, som regera henne, samt endast underkasta henne förnuftets herravålde, den enda legitima auktoriteten. Hvarför då låta en ådel varelse röra sig inom vetandets lågsta regioner, och hvarför qvarhålla på edra låppar det råddande hepheta, som skulle öppna hennes för det sanna ljusets strålar tåckta öga. oförnustigt! hår jag från alla kanter ropas till mig, hvad skall det blifva af familjen, åktenskapet och hela samhållet? Vill ni då att vi ånnu en gång skola hafva ibland oss en Sappho, en Catharina, en Semiramis, en Aspasia? Men jag svarar: låt ej en sådan invasion af qvinliga genier förskråcka eder. Tro mig, den skall aldrig blifva vård att frukta. Naturen år ej oklokt slåsarinna med sina gåfvor. En Aspasia, år lika sållsynt som en Pericles; man tråffar ej oftare en Semiramis ån en Carl den store. För ösrigt Önskar jag lika som ni, och kanske ånnu mera, att finna uppmårksamma samiljmödrar, driftiga hushällerskor och visa ekonomer, starka qvinnor, starka att uppsostra de små, och skickliga att förfina den lilla verld, i hvilken qvinnorna äro souveråna, och att med en lätt och stadig hand hålla tömmarne i det inre af familjen får att der grundlågga ej allenast det materiella vålståndet utan åfven, hvad som gåller ånnu högre, den moraliska harmonien. Ar det kanske till detta den uppfostran, som nu gifves qvinnan, syftar? Facta svara, men de åro emot oss. Jag ser öfverallt uttråkade och tråkiga qvinnor i hemmet, utan omdåme eller kunskap om industriens eller de landtliga arbetenas enklaste framsteg, okunniga om fysiologiens och medicinens mest elementåra begrepp, som dock äro så nödvändiga för omsorgen om de spåda varelserna, som af dem skola bildas; alldeles bortbytta i t. ex. att föra en ordentlig anteckning öfver den husliga ekonomien eller att förvalta någon slags egendom; men framför allt kånslolösa för den egna hårdens behag, hvilka dock borde beståndigt hos dem uppenbara sig; nödsakade att fly den får att i societeternas toma förströeiser söka ersättning för de så timmar nödvåndigheten binder dem vid hemmet. Det år sannerligen högst ömkligt att se hvad den af eder så mycket utbasunerade uppfostran gjort af qvinnan, hvilkens bjerta den gjort fattigt, hvilkens dygd och karakter den enerverat och förminskai. Denna stillsittande och instängda uppfostran, dessa så kallade studier utan Princip och utan mål, svw ej åro annat ån en förklådd låttja, råcka hvarandra handen att försvaga både kropp och sjål genom att aflågsna dem från de sanna fysiska och moraliska skönheterna. ,Det år lättjan, såger Campanella, , som borttager deras friska fårg, bleker deras ansigten, gör deras hud vissen, deras vext kort och krokig, de hafva derför nådgats taga sin tillflykt till smink och andra falska prydnader, till höga skodon, och att såtta sin skönhet uti sormernas mjuka behag, men ej uti kroppens styrka, och det år på sådant sått som de ru