OCK VARM ARM By VVE 4441d—9 VII UuGcr UddtuAEA AEA AA Qvinnan, Efter madame Stern (La Comtesse d Angoult nee de Flavigny). (Slut från gårdagen.) Ingenting år mera försummadt eller mera obetånksamt inråttadt, ån qvinnans uppfostran. Hvad mål vill man? Jag tviflar att man har det riktigt klart för sig. Hvad bår man enligt förnuftet vilja, hvad bår man enligt fördomen verkstålla? Omöjligt att förlika dessa båda heterogena krafter, lemnar man allt åt slumpen. Man gifver ej vapen åt de starka karaktårerne, på det att det derigenom må blifva sair play-; man lemnar de svaga utan allt försvar. Man har endast kommit åfverens om att, utan afseende på qvinnornas olika naturer och lynnen, af dem alla fordra två negativa dygder: kyskhet och resignation, förmedelst hvilka de kunna skaffa sig abolition får alla de öfrige. Men likasom ingen dygd kan hålla sig uppe ensam utan hjelp af de åfriga och isynnerhet ej utan förnuftets bifall, hånder det ofta att resignationen förbyter sig till hyckleri och kyskheten uti en inbilsk stolthet och att man, under det man tror sig skapa lugnet i familjerne, der utsår oenighet och olycka. Deras passioner äro lisliga och deras kunskaper inskränkta, såger Fnelon i sitt förtråssliga arbete om flickors uppfostran. Den naturliga råttvisan hos detta ådla snille låt honom också med skarpsinnighet behandla orsaken till det onda, och om han endast med rådd hand tecknade botemedlet, så var det emedan han såsom prest, ofrivilligt håndförd af dogmen om den af den första qvinnan plockade förbjudna frukt, blott steg får steg, medgaf nyttan af att friheten och kunskaperna utspridas till alla samhållsklasser och isynnerhet till halfva menniskoslågtet — qvinnorna. Men lagarne och sederna, som alldeles ej bevilja qvinnorna deras fönuftsenliga andel uti det sociala lifvet, hafva ej förmått att hos dem förstöra den naturliga instinkt, som säger dem, att de också åro fria varelser. Genom att neka dem lagliga medel till oberoende, genom att för dem tillsluta de allvarsamma vågar, som genomvandras af den frigjorda tankan, har man kastat dem på koketteriets vilseledande gångstigar. Koketteriet har blifvit för societetsdamen en lika djup vetenskap som politiken. Uti sin sysslolöshet har hon ganska vål förstått att draga fördel af mannens begår och åtminstone för ett och annat ögonblick lyckats att göra honom till sin slaf; och qvinnornas hela siness, hela deras förstånd, deras observationssörmåga och beråkning syfta till detta enda mål: att uppvåcka kårlek utan att dela den, uppreta passionen utan att tillfredsstålla den. Derifrån, såsom jag nyss sade, en ganska invecklad vetenskap, outtömlig på resurser, som liknar mycket strategie och politik samt utvecklar hundra gånger större skicklighet och ihärdighet, djerfhet, förestållning, smidighet, öfverläggning och tankeansträngning, ån det skulle behöfvas för att styru ett konungarike, ordna en batalj eller presidera uti en församing. Månnen klaga bittert öfver detta koketteri,