Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1851, sida 2

— En srämling? — Nej, Spanjor. Hon tystnade för ett ögonblick, liksom om hon hvarken förmodat eller önskat det, men fattade sig hastigt och sortsatte: — Har ni mod? — Jag år militår, ljöd svaret. Detta svar syntes äter vara henne ovälkommet; hon såg sig äter omkring med ängsliga, skygga blickar, liksom om en sara hotade henne; men hon sattade plötsligt ett raskt beslut och sade: — Banka vid midnattstiden sakta på klostrets bakport. — Lita på mitt ord, syster. — Ert ord år mig tillråckligt, var svaret, hvarpå hon skyndade bort. , Hvad kunde hon vilja honom? Hvarför vacklade hon, då hon hörde, att han var Spanjor och militår? Hon var ett fruntimmer af knappast 40 år, och man bemårkte, i trots af hennes ålder, den ofördelaktiga klådseln och omisskånneliga spår af bekymmer, ånnu ett visst behag hos henne. Vi talade ånda till den beståmda timmen oafbrutet om det förestående åfventyret, men vi stannade finds vat vid någon förmodan. Jag anade far 25Ä jag icke sörmådde afvända ågi 0 och ch TOS ade honom utan något