Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1851, sida 2

a — — bestämdt syfte. Det skulle vara omöjligt att skildra vårt upphetsade tillstånd. Tiden syntes oss en evighet. Klockan slog tolf, han bankade på den betecknade porten; den öppnades och stångdes genast efter hans intråde. Påtagligen visste nunnan, att den unga mannen kom ensam, och ty vårr ertor jag för sent att min försigtighet att dölja mig varit hans olycka. Trots all min eftertanka var det mig senare omöjligt att noggrannt angifva den tid, som den unga militåren tillbragte i klostret. Min fruktan för honom låt mig måhånda tro, att minuterna voro timmar. Slutligen öppnades porten och stängdes ögonblickligt igen liksom förut. och framfår mig stod den unge mannen, bårande ett lik. — Olycklige, hvad har ni gjort? ropade jag, i det jag förfårad for tillbaka. — Hållit det hedersord, som jag gaf på kruxifixet. — Fick hedersordet göra er till mördare? — Derföre bevare mig Gud, svarade han; jag råddar blott en olycklig, bedragen qvinna genom att bortskassa detta lik. (Forts.)