hvarandra om mångahanda föremål, att de snart beståndigt voro tillsammans. Efter några månaders förlopp finna vi den franska juristen en afton som vanligt hos Spanioren. De hade tagit plats på terrassen och återkommit på sitt gamla thema om olikheten i nationalkaraktererna. — -Som jurist, begynte Raimond -söker jag alltid utforska orsakerne till goda eller dåliga, ådla eller oådla handlingar, och jag har derigenom erhållit det såkraste bevis på nationalkarakterernas olikhet, hvilken aldrig visar sig så beståmd, så tydlig som i kriminalsaker. Om det också tyvårr öfverallt begås förbrytelser, så år det dock högst mårkvårdigt att se, huru vissa motiver åro hufvuddriffjedrarne till brott i en del lånder, medan samma motiver i andra lånder aldrig eller högst sållan leda till brott. Sedan jag i många år sysselsatt mig med brottmälsransakningar, har jag t. ex. kommit till den fasta åfvertygelsen, att de flesta brotten i Frankrike begås af vinningslystnad, som der finnes hos alla stånd, i de stora och små ståderna som på landet. I Tyskland deremot föranleder en sormlig klassindelning de flesta förbrytelser. (Forts.)