Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1851, sida 1

ned att fördömma svenska nationens osedlighet. Att dessa herrars prat kan enligt deras åsigt vara tjenligt att insöfva bönder och enfaldigt folk ånnu djupare i deras gamla fördomar (ty man skall aldrig tro att de försöka att skingra desamma och skaffa folket ljus) år en följd af deras ensidiga uppfostran, men att menniskor, som låtsa sig höra till den bildade verlden, kunna lyssna till deras nödrop, år mer ån beklagansvårdt. Emellertid åro dylika patroner vida farligare för samhållets upplysning och kulturens framåtskridande ån de, som predika friket och undervisa folken om sitt vårde och sin menskorått. Det år en allmånt erkånd sats att statens högsta omvårdnad bår vara om uppfostringsverken och skolvåsendet, såsom grundåmnet för all sedlighet och all intellektuel kraft, och att undervisningen bår vara fri och tillgånglig för alla. Detta gåller icke blott om folkskolan, utan åfven om de högre lårokurserna. I en vida mer barbarisk tid ån vår inses detta, och man vet alltför vål huru man i åldre tider var mån om att förse låroverken med donationer, på det fattigare barn åfven deri kunde njuta undervisning. Icke blott denna senare var fri, utan man sökte åfven genom understöd hjelpa den behöfvande och uppmuntra talangen. Det år icke obekant hurusom alla de nåra ståderna belågne skånska klockarelågenheterna under danska tiden anslogos till fattiga skolgossars underhåll i trivialskolorna. I våra dagar år det vid dessa skolor annorlunda. Dessa lågenheter har svenska regeringen för långesedan fråntagit skolgossarna och tilldelat deras inkomster åt lårarne, och genom de senast utkomna förordningar för elementarundervisningen älägges hvarje skolgosse derjemte att till skolan betala J0 rdr bko årligen. Jemte denna utgift fordrar man: vid slera af våra skånska skolor årliga vedpenningar, vaktmästarelöner och andra beskattningar, så att det numera är en omöjlighet får fattige barn att kunna förskassa sig en hågre undervisning, helst då man vet huru dyrt det i senare tider blifvit att uppehålla sig i ståderna, jemte det att lyx i klådedrägt och dylikt tilltager. Lägger man nu härtill den mångd af dyra läroböcker, som måste anskaffas och hurusom dessa ståndigt ombytas (i en och samma skolas olika klasser låses t. ex. olika låroböcker i en och samma vetenskap etc.), så år det klart, att mången obemedlad yngling i följd håraf tvingas att vika ifrån en tilltånkt bana, på hvilken han kunnat blifva sin tid och fåderneslandet till heder och ryktbarhet. mån hafva uppstått från fattigdomens grund. Vi hemstålla till alla de vederbörande, som nitålska för bildning och ljus, att begrunda saken och söka att afhjelpa detta förtryck, i stållet för att föröka det. Ecclesiastikministern borde åtminstone taga sig detta ad notam, till och med om han år — låsare. För mera ån 3 år sedan anmåltes det i tidningarna att den hådangångne skalden Assar Lindeblads dikter skulle i 2:ne afdelningar, den ena innefattande förut tryckta och den andra ånnu outgifna dikter, utgifvas på mag. CronDe flesta af våra störste I ——Tg