Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1851, sida 1

der tvungen att på detta sått åt en annan ötverlemna sitt barn. För hvad öden hon ä andra sidan genom att icke fördölja sig som moder år utsatt och hvilka beskyllningar af brott, årelöshet och sedeförderf som kastas öfver henne, skall jag framdeles utvisa. Att 6. ansåg dessa barn för olyckliga kan vål hafva sin riktighet, men hvarföre hafva icke tidehvarsvets-snillen, tånkare och statsmån sökt att öfverändakasta lagens och konventionens orimlighet och dymedelst skaffat dem ett blidare öde ån att som nu oftast sker kastas ut bland proletårerna? rEller år icke detta en grundfalsk sats, att endast den menniskan, som tillkommer inom det vigdas, således inom det af staten priviligerade område, år genom sin födsel kallad till samhällets fri och råttigheter? Är icke menniskan alltid en menniskas barn? Kan således den ena vara född mera åkta menniniska ån den andra? Måste icke en dylik beståmmelse vara en grym kastskilnad emellan dem, som alla åro kallade att vara bröder och systrar i tron, således till jemnlikhet inför den högste af alla andens gåfvor neml. Guds nåd och kårlek, af hans kallelsebref till odödligt lif? Eller månne icke menniskan, som redan i sina dagars begynnelse beståmdes af ett högre bud ån förvridna menniskostadgar att föröka sig och uppfylla jorden, månne hon icke enligt sin egen andes storhet år född till frihet, åra och ljus? Men så långt har slågtet kommit i sin babyloniska förbistring att det redan genom sjelfva födseln vill frånkånna menniskan sina råttigheter inför samhållet och inför Gud.roch detta i följd af de orimliga förhållanden, hvartill ett falskt begrepp om rått och orätt i kårleksväg, tillhopasmidt af prestlisten i en tid då denna ånnu hade förmågan att lågga sina jernband, på menniskornas tro, åra och samveten. Vi protestanter påstå oss med en egen ljuf kånsla af stolthet hafva afskuddat oss de papistiska vilfarelserna, och dock huru mycken papism, huru mycket samvetstvång, huru många i grunden falska åsigter, till menlighet så vål för samhållets utveckling som sör den enskiltes lycka och glädje, qvarstå icke ännu ibland oss! Hela vår lagstiftning år ett prof på detta hierarchiska barbari, så att vi sannerligen ånnu behåfde en ny Luther att bortrensa villomeningarna bland sjelfva protestanterna.Undra just hvad hrr Fjellstedt komp. tycka om dylika kraftargumenter emot deras små svindlande begrepp i råttslåran. Man behöfver icke vara stor hvarken naturforskare eller moralfilosof för att inse att våra nuvarande åktenskapliga institutioner åro i hög grad bakvånda och onaturliga. Menniskonaturen rår icke för att man stiftat lagar, contråra mot densamma, och dfvertrådelser af dessa lagar äro derföre icke alltid brott. Vi skulle önska att desse herrar ett litet grand studerade den förtråffliga artikeln om det -Europeiska missnöjets grunder i 3:dje delen af Törnrosens bok, om de annars hafva förmågan att begripa den, innan de i sin fåvitsko såtta sig