Rättegångsoch Polissaker. En artillerist vid det hår förlagda artilleriregimente med namnet Joll, som i förrgår var inkallad till förhör i högvakten, rusade dervid utur densamma och sprang öfver torget samt kastade sig bums i kanalen. Sedan Joll, som kan simma, varit några minuter under vattnet, men förmodligen funnit det ånnu vara vål kalt, kom han åter upp och samm till ena kajen der han gick i land. Denne Joll bar gjort sig kånd såsom en kitslig och oregerlig sälle, hvarföre han också allt som ostast varit tilltalad i poliskammaren. En slicka, som skall vara såstmö till Joll, äfvensom dennas moder, låra isynnerhet fått vidkånnas hans vildsinthet, enår de åtskilliga gånger skola ha blifvit jemmerligen piskade af den tillåmnade mannen och mågen. Vid behandlingen af ett hos poliskammaren anhångigt mål, som derstådes förekom sistl. gärdag, fick man höra nedanstående lustiga vittnesberåttelse. Polismästaren: Se så! kom ihog vittnesedens heliga vigt och vårde, och beråtta nu hvad du vet i saken håndt och sant vara. Vittnet: Ja, Gubevars, för all del, som jag vill såga, det kommer ej an på minsta fråga, för, sedan så råkade jag honom, och han råkade mig, och så sa han till mig: Goddag, sa han, och åndå lade han fram det öknamn, som jag fått, goddag sa han, bror Jovial, vill du snusa sa han, och jag tackade, och så snusade jag, och han snusade sjelf, och så sa han till mig: kan jag ej få snusa med dig tillbaka, jo, jo, men sa jag — — —, Polism.: Nå! lågg då bort det onödiga pratet och såg hvad du vet i saken. Vittnet: Ja, i saken, eller något vidare vet jag icke sa jag, utan sedan så frågade han: vill du ha en sup, sa han och vi söp, och sedan frågade jag får jag sjelf propenera en sup, och tack sa han och så söp vi ett par dundringar, och så var det inte vidare ån att han nåmnde mitt öknamn omigen vid namn för jag hetter Jovial, ja, ja, Joval, men intet vidare, för all del intet vidare.