Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1851, sida 1

-Nej, det var en dröm?uppväckte fruktan för hennes förstånd. Detta tillstånd hade varat en lång tid, då hennes första kammarjungfru en dag sade till henne: Fär icke Pater Anastasius aflägga ett besök hos er?— ÄAvarföre icte?svarade hon, i fullkomlig glömska af det framfarna. — -Emedan jag ofta anmålt honom, utan att hennes nåd vidat emottaga honom, och likvål har han visat let mest oskrymtade deltagande. Dag och nåt har han tillbragt utanför sjukrummet, badnde i tårar, så ofta han såg ers nåds själsrånvaro, och då ni icke igenkånde honom, Åuru han i hela timmar satt vid er säng., Denna feber, hvilkm tråffat henne som en blixtstråle, och som förslöade hennes sjålskrafter, föråndrade Xariquitas hela våsen. Hon tillfrisknade vål, nen förblef alltid svag. Lidande, mild och On, långtade hon efter omvårdnad och kärlek. Hon glömde sitt hat mot Don Gorteja, ty hor glömde honom sjelf, hon glömde kyrkan, för att blott se Anastasius, för att beståndigt tåka på honom. Don Gorteja återvände, och varseblef snart följderna af Mariquitas oh Anastasii förtroliga förhållande, som icke ångre kunde döljas. Det gladde honom att lans afskyvårda plan