många års förlopp åter dit, återkallade för mitt minne det för långe sedan förslutna, likasom de aslidnas andar.— -Anser ni det för måjligt, frågade Spanioren öfverraskad, att denna Alexis eger förmåga att se det förslutna, det aslågsna?— Jag har erfarit det i afton.Spaniorens lisliga blick utvisade, att han önskade erfara några närmare omståndigheter; dock gjorde han ingen fråga derom. — Utan tvifvel, svarade han, ligger mycket i dessa gåtfulla varelsers svar, som vi måste kalla oförklarligt, men såkert år, att de måste hafva någon ledtråd, och ånnu såkrare, att deras svar icke alltid åro riktiga.— ylcke alltid, sade Raimond halfhögt, likasom mera till sig sjelf ån till Spanioren, ricke alltid. Nej, jag har icke sett henne, som en gång skar denna lock af sitt hufvud, och likväl försåkrade han det, besynnerligt, högst besynnerligt!— -Vågar jag, återtog Spanioren, -anhålla om er nårmare bekantskap? Icke heller jag år helt och hållet vantrogen i afseende på somnambulismen, åfven jag har på flera sått blifvit öfverraskad i afton. Jag skulle blifva en likasinnad stor tack skyldig, om han, vid båttre ledighet och lugnare sinnesståmning, ville inlåta sig i förtroligt samtal