En Äftonunderhållning i Paris 1847. (Ur Erinnerungen aus Paris 1811—1848.4) (Forts. fr. N:o 94.) Hvad Alexis vidare sade var alltför otydligt, alltför obeståmdt; en klar uppfattning syntes honom icke mera möjlig efter denna utomordentliga anstrångning; måhånda hade också endast Raimond förstått honom. Längsamt och likasom tillintetgjord slet han sig lös och uppsökte ett af de aslågsnaste rummen. , Sållskapet hade i det hela taget skånkt nyssnåmnde tilldragelse mindre uppmårksam het ån man kunnat vånta, hvilket måste vara enhvar förklarligt, som varit närvarande vid dylika experimenter i Paris. Sållskapet var alltför talrikt, att alla skulle kunnat vara i nårheten af sjelfva tilldragelsen. Många hyste tillochmed icke en sådan önskan, då de enligt sin moraliska dfvertygelse om att det var ett bedrågeri, knappt hade infunnit sig i sållskapet, derest de icke blifvit ditlockade af helt andra intressen, som bilda Pariser-soirterna. Dessutom var Alexiss individualitet af den art, att den uttröttade de aldrauppmärksammaste, och aflägsnade dem lika