Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1851, sida 2

vände sig hastigt mot Raimond och sade likasom förebrående: — -Så hjelp honom då; ni ser huru han lider, såg ja eller nej; vilseled honom ej; er hand! han begår er hand!Förrän Raimond ånnu visste hvad han skulle besluta sig till, hade Marcillet fattat hans hand och laggt den i Alexiss, som i dgonblicket hårdt omfattade den, och då han för tredje gången halft frågande, halft sörsåkrande utropade: -Hår?!beslöt. sig Raimond åndteligen att svara ctt tydligt -Ja. Triumferande såg sig Marcillet omkring. Jemnte det Alexis icke slåppte Raimonds hand, tycktes han jemnvål liksom sporrad af osynliga makter att gifva Raimond upplysning om det för denne sjelf obekanta håret. Det skulle vara svårt att afgöra om Raimond med eller mot sin vilja hångaf sig åt denna magnetiska öfvertygelse, men fast var hans hand tryckt i Alexiss hand, och då denne sakta pustande, och blott hörbart för Raimond, mumlade ordet -Gift, då smålte den sista is-skorpan som omgaf hans tvifvel. Bort buro honom hans tankar från denna medelpunkt af en omkring honom församlad mångd af modernt utstyrda personer; han försattes med Alexis till aflågsna trakter, i långesedan försvunna tider, han hoppades plåtsligen att få