nedig för att gifva grefven af Chambord upplysningar om republiken. Det ser således ut . 2 som m:r Falloux vore orsaken till berörde bref. Stackars m:r Louis, återigen en deconsiture, ty han hade satt stora Jörhoppningar till m:r Falloux för att tillvågabringa en temporår förlikning emellan Elysåen och Frohsdorfl. Belågringstillständet fortsar i 5:te och 6:te militårdistrikterna. General Castellane, som kommenderar i Lyon, har utgifvit en ordres att antalet af personer som deltaga i en likprocession ej får öfverskrida 300. Om häremot brytes så skola lagarne emot olofliga solksamli ngar genast tillåmpas. Sedan vi nu redogjort för det våsendtliga som sig tilldragit inom Frankrike under nyssförflutna Mars månad, skola vi kasta en hastig blick på Frankrikes stållning till det öfriga Europa. Pörhällandena i Rom åro redan angifna. Hvad de protester vidgå, som åtskillige tidningar omtalat att Frankrike algifvit emot Österrikes försök att med alla sina stater tråda in i Tyska förbundet, så betvifla fransmånnen sjelfve att sådane egt rum. De åro fullt öfvertygade att Louis Bonapartes politik dirigeras från kabinettet i S:t Petersburg. Sådant låter ganska troligt, då man ihågkommer de fördelaktiga yttranden kejsar Nikolaus haft om presidenten. Är det nu verkligen så att Louis Bonaparte till den grad vanårar sin farbroders minne, att han gör Frankrike beroende af Ryssland, så år det ånnu en flåck som han aldrig kan aftvå. I Frankrike tror man sig med visshet veta att de stora trupprörelserna i Europa gålla Frankrike, Schweiz och Piemont. En tidning säger hårom: -Schweiz och Piemont synas mer ån någonsin förr hotade, och på samma gång åfven Frankrike. Österrikes premierminister, furst Schwarzenberg, skall i ett sållskap af öfver 50 personer helt högt yttrat: -man kan ej rådda Europa förr ån man befriat sig från Piemont, Schweiz och framför allt från Frankrike. Man år nödsakad ej blott att eröfra dessa lånder, utan ock att under 20 år hålla dem ockuperade och böja dem under ett jernregemente. En million fransmåns deportation och död år en social nödvåndighet, och det år endast för ett sådant pris, som man kan lösköpa sig från att blifva öfverslyglad af revolutioner utgångna från Frankrike. Om detta yttrande ån ej år ordagrant sannt, så år åtminstone det såkert, att det uttrycker Österrikiska kabinettets innersta önskan. Men så långe Louis Bonaparte laborerar för att få sitt presidentskap förlångdt, bryter det ej löst emot Frankrike, men når han vunnit full visshet att håruti misslyckas, så vet ingen huru det kan gå. Dock frihetens örn skall såkerligen ånnu en gång freda Frankrike och mensklighetens sak. 2 A -—