Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1851, sida 2

Såsom man en klagan hörer Uti sömnen. Endast hår I din oskuldsdal jag kan mig Visa för din barnarena Blick och ge dig himlarosor. Glöm nu bort de dystra bilder, Som du såg i mörka dråmmen. Slut dig till mitt hjerta — slumra Ljuft dervid. Och når du somnat, Då går jag, din hulda Genius, Bort, att spegla mig i källan, Uti minnets tårespegel. Når de höga Astronauter, Evigt stadda på sin vallfart, Efter allmaktens kompass Segla fram i Oceaner, Som begrånsas utaf — intet, Der de på den mörka rymden Facklor tånda för hvarandra, Och för enslingen på jorden Måla af hans djupa dråmmar Om det obekanta landet, Som med sina blida strånder Ligger bortom menskohjertats Goda hoppsudd — når du sitter Bortvid tidens Babelelfver Gråtande och tånker på Hjertats Zionsland, och vinden Bår din suck på låtta vingar